Försvunna grund och sund - vad hände sedan?
Bakgrunden till de noterade förändringarna visade sig vara att Sjöfartsverket har bytt till RH2000 som ny standard för att beskriva djup. För att skapa ett sjökort har man bytt till den nordiska standarden FSIS-44. Andra förändringar är, i samarbete med Lantmäteriet, en ny Nationell Strandlinje, NSL.
Den stora förändringen i den nya standarden är värderingen av kvaliteten (tillförlitligheten) i bl a djupdata vilket betyder att äldre data värderas ner och information som kartograferna samlade på plats i kontakt med lokalbefolkningen tillmäts mindre eller litet värde då de inte är tillräckligt väldokumenterade. Vidare så sker dragning av djupkurvor med hjälp av en ”algoritm” där just kvaliteten på data är viktig. Resultatet har blivit att djupet i en del vikar och sund, där det finns något enstaka, gammalt lodskott, anses så osäkert att man, som säkerhetsåtgärd, har lagt det innanför 3 m kurvan. På så sätt blir, enligt detta synsätt, kvaliteten på sjökortet högre och risken för grundstötning har minskat. Ur vår, vi fritidsbåtsseglares, synvinkel har kvaliteten på våra sjökort snarare minskat eftersom de delar av skärgårdarnas vatten där vi gärna seglar och uppehåller oss i, framstår som mer osäkra och otillgängliga.
SXK har haft ett möte med Sjöfartsverkets sjökortsavdelning där dessa har ställt sig förstående till våra synpunkter. Sjöfartsverket har ansökt om medel för att öka kvaliteten på djupdata för större delar av skärgårdarna men finansieringen av detta projekt är osäker. Även möjligheterna att framställa ett ”hybridkort” baserat på både nya och äldre information, så som gjorts i Finland, kräver resurser som då skulle tas från framtagning av nya djupdata och därmed fördröja den delen.
För att göra det bästa av situationen har Sjökortsavdelningen framfört en önskan om hjälp att hitta de avvikelser som finns i de ”lyfta” korten. De ger dem möjlighet att prioritera det aktuella området och göra mätningar som fyller kvalitetskraven och rätta korten. Vi SXK:are och fritidsseglare skulle på sätt få en funktion liknande den som lokalbefolkningen hade till de tidigare kartograferna.
Sammanfattningsvis så har våra synpunkter på de ”lyfta” sjökorten medfört att det blir förändringar. Att det tar tid att föra in och uppdatera sjökortsdatabasen är begripligt med tanke på storleken på hela projektet. Vi kan, genom att peka ut områden där sjökortsdata är av låg kvalitet, så kan vi både påskynda arbetet med uppdateringar och få de gjorda där bättre djupdata behövs.
Det har gått ut en uppmaning till Hamn- och farledsnämnden och dess funktionärer är genomföra sådana undersökningar av de ”lyfta” korten och meddela funna avvikelser till UFS. Man bör prioritera områden där man, av erfarenhet, vet att det finns frekvent båttrafik, t ex in till hamnplatser, populära naturhamnar och genvägar.
Jag har själv gått igenom de ”lyfta” sjökort för de områden där jag själv oftast seglar och där markerat avvikelser från äldre kort och meddelat detta till sjöfartsverket (ufs@sjofartsverket.se). De kan hittas på Uppsala-Roslagskretsens hemsida och kan kanske tjäna som förlaga
https://www.sxk.se/uppsalakretsen/hamn-och-farled/farleder
Som fritidsseglare har man hamnat i någon slags spagat mellan två generationer av sjökort. De nya sjökorten har bättre kvalitet på sina djupdata (enligt den nya definitionen) men det betyder inte att den tidigare versionen nödvändigtvis är fel. Finns vatten där det tidigare kortet visar att det är framkomligt så är det sannolikt så idag också. Men, det finns fel i gamla sjökorten också…
Kjell Pernestål, Uppsala-Roslagskretsen.