Rena Botten
Av tradition är arbetslusten störst, när ljuset ökar vid vårdagjämning och påsk. Solen börjar ge bestående värme och drömmarna om en positiv båtsommar har ännu inte fått full kontakt med den inte alltid så positiva verkligheten.
Trivialt underhållsarbete ska under somma-ren inskränka sig till att vid lämpligt valt tillfälle, d v s en solig morgon, barfota skölja och skrubba däcket och någon gång tvätta friborden samt vid behov göra rent i boutrymmet under däck. Båtbot-ten vill man inte behöva tänka på, om man inte ska kappsegla eller tävla på annat sätt.
Undersidan ska alltså vara klar en gång för alla. Före sjösättningen! Botten ska sedan i huvudsak hålla sig fri från (farthindrande) beväx-ning och bara behöva måttlig rengöring vid uppläggningen vid säsongens slut.
Både i insjöarna och vid kustvattnen har våra anläggningar arrangerats för att båtarna under sommaren ska vara liggande i sjön. I utlandet är det vanligare med landförvaring även för relativt stora båtar, givetvis beroende på större befolk-ningstäthet med därtill kopplad mindre tillgång på lämpliga strandlinjer.
Både vårt tänkesätt, våra vanor och våra anläggningar baseras alltså på att beväxningen på båtbottnarna kan förhindras med de gifter som av leverantörerna tillförts den av oss - oftast årligen - påmålade bottenfärgen.
Enligt en förordning, 1985:836, hänförs dock våra bottenfärger till gruppen bekämpningsmedel. Användningen av dessa inom Sverige regleras genom beslut av Kemikalieinspektionen, KI, som alltså äger rätt att godkänna eller förbjuda vårt bruk av giftfärgerna.
Vi båtägare har nu, till följd av KI beslut i oktober 1992, ställts inför det mycket stora prob-lemet att redan till innestående säsong försöka ändra våra vanor och anläggningar från det relativt väl fungerande, förebyggande underhållet av båt-botten till ett under båtsäsongen flera gånger upp-repat, avhjälpande underhåll genom mekanisk rengöring.
Enligt det av KI redovisade, omfattande be-slutsunderlaget har Sjöfartsverket ansett meka-nisk rengöring fullt möjlig att utföra för varje båt-ägare, i första hand för samtliga båtar som väger mindre än 200 kg.
Sjösportens Samarbetsdelegation, SSD, satte viktsgränsen vid 100 kg och har även f ö i sina två yttranden till KI kraftfullt påtalat de prob-lem som uppstår till följd av beslutet.
Visserligen får giftfärger användas för Väst-kusten och Östersjökusterna, men endast vissa färger, och under en övergångsperiod fram till 1997. Samtliga båtägare längs Norrlandskusterna och alla våra större och mindre insjöar måste dock omedelbart finna nya vägar för bottenunderhållet.
Invändningarna från SSD har alltså lämnats helt obeaktade av KI. Kritik för bristande informa-tion och andra önskvärda aktiviteter har av båt-folket riktats mot dess egna organisationer, samla-de i SSD. Det ska dock noteras att inte ens de eg-na sakkunniga har givits tillfälle att ta del av och yttra sig i frågan. Orsaken till detta är att söka i den av KI ansatta synnerligen korta remisstiden, endast ca 8 veckor från den 11 oktober 1991.
Beslutet har sedan tagits av KI i oktober 1992 utan ytterligare kontakt med omvärlden.
Som tekniker och hygglig medborgare hade man önskat att frågan om de rena båtbottnarna hade kunnat utredas i rimligt tempo och beslut ske på sakliga grunder baserade på fakta med undvi-kande av tendentiösa presentationer och utan polemiska övertoner.
Nu är vi dock där vi är och har att leva med KI beslut. Tillbakablickar rörande den administrativa handläggningen och beslutsgången måste stå till-baka för framåtblickande och fritt tänkande för att få fram utredningar av och förslag till hur vi på bästa sätt i första hand kortsiktigt ska kunna lösa det avhjälpande underhållet för båtbottnarna.
Vi vet att så fort vi sätter båten i vattnet, så börjar det växa! Hur snabbt och hur mycket och med vad är beroende på var båten ligger.
Det är viktigt att vi utan dröjsmål börjar samla in fakta som stöd för framtida utredningar och ar-gumentation rörande bottenunderhållet. För att få erforderlig tid för utvärdering och slutbehandling av uppgifterna före respittidens utgång, nyåret 1997, bör dessa sändas in till SBU kansli senast hösten 1995.
Naturligtvis kan även tidigare års erfarenheter vara av stort värde. Uppgifterna kan bestå av foton och enkla anteckningar om hur båten behandlats och var den har legat.
Långsiktigt är det givetvis önskvärt att vi även i framtiden skulle kunna räkna med förebyggande åtgärder, exempelvis i form av målning.
Men.....
Ansökan om godkännande av en tänkbar ny produkt är en omfattande och kostsam procedur. Sedan KI väl godkänt produkten, är kostnaden kr 30.000:-/år för rätten att saluföra färgen! Endast mycket välkonsoliderade företag torde vara benägna att försöka ta sig förbi dessa spärrar.
Med båtsportshälsningar/Lars-Olof Norlin