Hoppa till huvudinnehåll
admin
Senast inloggad: 2021-11-29 - 16:10
Reglering av försäkringsskador

Seawolf:

Det är synd att det inte finns något allmännare forum för SXK. Vissa frågeställningar som den följande är inte 100% tekniska. Jag skulle vilja ta upp ett mycket stort och besvärande problem, för att påverka opinionen inom och utanför SXK i riktning mot att få till stånd några viktiga förbättringar i ämnet försäkringsskador av plastbåtar. Det handlar om hur det alltför ofta går till i samband med att försäkringsbolag ’hjälper’ en försäkringstagare att få en grundstötningsskada reglerad. Såhär förlöper ett typiskt fall: Båtägaren har lockats att ta en försäkring som har ett hyggligt pris, och villkoren ser ut ungefär som alla andras. Efter ett tag smäller han rejält på grund, och eftersom han har en plattbottnad båt så börjar båten läcka lite, och han kontaktar sitt försäkringsbolag. Han blir tacksam för att skaderegleraren snabbt tar hand om problematiken och kontaktar ett reparationsvarv och ordnar transport. Båten repareras. Ägaren får tillbaka den, och upptäcker att det finns en hel massa sprickor i gelcoaten lite här och där, men försäkringsbolaget hänvisar till nån slags praxis och säger att det bara är skönhetsfel och de kan lika gärna ha uppstått vid segling och omfattas inte av försäkringen. Alternativ 1: Ägaren blir besviken, men fortsätter att använda båten. Men han har tappat förtroendet för både försäkringsbolag och reparationsvarv, och börjar ana att allt inte står riktigt rätt till i båten, den känns liksom mera lealös i sjögång. Därför säljer han båten. Besiktningsmannen skriver ned i sitt protokoll att det finns en del sprickor i gelcoaten som inte är viktiga strukturellt, eventuellt också en notering att båten visar spår av reparation, men att han bara kan märka aningen förhöjd fukthalt i botten på vissa ställen (besiktning på våren, båten har hunnit torka med hjälp av lite värme hela vintern). Detta avskräcker inte den nye ägaren. Första bästa tillfälle när den nye ägaren råkar ’känna sig för med kölen’ lite för oförsiktigt i 2 knop i en naturhamn, märker han till sin fasa att båten fått en aning till läckage, och att han kan se sprickor i gelcoaten vid bottenbalkarna. Han kontaktar sitt försäkringsbolag, som besiktigar skadan, och hävdar att detta beror på en dåligt utförd reparation som är ett ansvar för det förra försäkringsbolaget/varvet, eller tillverkningsfel, och därför gäller inte försäkringen. Alternativ 2: Ägaren blir besviken, så han byter försäkringsbolag så han inte skall drabbas av samma njugga behandling igen om han skulle ha otur och gå på grund igen. Sedan blir det som i Alternativ 1 : Första bästa tillfälle när ägaren råkar......osv. Dessa typfall har kommit fram efter jag har talat med flera olika drabbade båtägare, besiktningsmän samt några mycket seriösa varvspersoner på reparationsvarv som i princip slutat göra reparationer för försäkringsbolag. Däremot gäller naturligtvis inte ovanstående för alla reparationsvarv eller alla skadereglerare eller bolag. Problemet är att de allra flesta båtägare kan ju inte se och förstå hur ett visst bolag kommer att hantera honom förrän det är för sent. Villkoren ser liknande ut, och då går man troligen på priset. Och de flesta båtägare råkar bara ut för situationen en gång i sitt liv, och är ofta förtegna, för att inte skada värdet på den egna båten eller båttypen. Problemet är dock så vanligt att det verkar nödvändigt att någon gör något åt det. Jag skulle tro att SXK eller SBU eller varför inte tillsammans, borde vara huvudmän för att ta fram en kvalitetsnorm för hur försäkringsskador skall skötas. Sedan kan man be de försäkringsbolag som vill att erbjuda försäkringar där skaderegleringen följer kvalitetsnormen. Någon annan tillräckligt stark part på marknaden som skulle kunna åstadkomma det hela tror jag inte finns. Av andra båtägare jag talat med om denna fråga, säger de allra flesta att de skulle betala mer för en sådan försäkring än för en med oskrivna kvalitetsregler. Jag har givetvis en stomme till en kvalitetsnorm nedskriven, men det leder lite för långt att dra den här och nu. Innan den blir användbar måste den förstås stötas och blötas av seriösa båtvarv, besiktningsmän och försäkringsbolag. Men väldigt kort handlar det om vissa regler för nedsliparbetens omfattning, om oberoende inspektion och godkännande av slipning innan återplastning sker, samt om återplastningens grovlek och utförande. (Det är nästan omöjligt att avgöra kvaliteten efter återplastning, inte före nästa smäll) Problemet jag beskriver accentueras nu i rask takt. Borta är nybyggen med längre kölar och V-ställd botten, plattbottnat med väldigt korta kölar gäller. Sandwich blir vanligare, tillverkarbranchen har prutat på äldre tiders godstjocklekar. Dessa lite nyare båtar är väldigt mycket känsligare än äldre typer. Vi i Sverige/Finland är väl också lite mera utsatta för problematiken än sand- och gyttjekusternas båtägare, så det hela lär nog inte initieras från dem.. Det är egentligen en stor fars att EU hävdar behoven av CE-märkta båtar så långe inget görs för att garantera egenskaperna efter en försäkringsreparation. Man kan dra en viss parallell till bilar: efter en krock kan de beläggas med körförbud tills en reparation någorlunda klart återställt dess egenskaper i krocksäkerhetsavseende.

Ernst
Senast inloggad: 2014-04-01 - 11:22

Ernst Blixt, sekr BTN. :

Information om denna fråga har sänts till SXK 2005-03-08.