2016 Västkustkretsen anordnade Tjejeskader till Läsö

ESKADERSEGLING – QVINNA OMBORD 

Vi lämnade Höviksnäs hamn på Tjörn torsdagkväll medan övriga 10-tal båtar samlades på Vrångö. Mina seglingskunskaper begränsade sig till barndomens seglarläger under två somrar.  

Drömmen, en Najad 405. Ja, den hette faktiskt Drömmen, startade sin seglats vid Höviksnäs, där jag skulle kliva på som gast. Min arbetskollega från jobbet, som inte har en susning om båtliv fick för sig att jag skulle vara spöke ombord! (Gast) Ja, sjöfolket har sin egen terminologi och också finkultur. 

Att det fanns en finkultur kring segling trodde jag bara var i filmerna av Lasse Åberg eller i böckerna av Viveca Steen! För min del är sommaren i år som singel och därför också utan båt. Jag tänkte att det kunde vara ett bra sätt att ändå komma ut på vattnet. Jag är van motorbåtsförare men inte seglare.  

Vi samlades ett gäng kvinnor på förträff i Göteborg för att översiktligt veta vad man skulle ge sig in på. Jag gillade främst kommentaren från ordförande efter en deltagares påstående om biverkan av sjösjukepiller, när vi talade säkerhet ombord.  

Äntligen någon som säger ifrån utan minsta tvekan. Du sabbar inte bara för dig själv utan också för din skeppare som räknar med din hjälp ombord. 

 Varje besättning fick prata igenom och planera sin egen mathållning för fyra dagar. Vi var två gastar på min båt som planerat och köpt in all mat vid start. En vice skeppare och en skeppare. Efter en längre motorsegling första etappen var det dags att sätta segel i 8 m/s. Kaptenen behövde inte mer än nämna om det var någon som ville ta över ratten, så var vi där. Ett kort ögonblick undrade jag var jag skulle haka i de där karbinhakarna som jag lärt mig på seglarskolan, när plötsligt allting rullar ut automatiskt från mast och förstag. 

I övrigt dirigerade hon oss skickligt men sina händer och lät oss gastar både skota och sitta vid rodret. Det svåra var att båten körde åt samma håll som man vred. Alltså identiskt med bilkörning och inte som man lärt sig. Det lätta visade sig vara att båten svarade på minsta vink, åt ömse håll. 

Att köra igenom Marsstrandsundet var en upplevelse för mig som gjorde det för första gången. Jag fick för mig att härligheten skulle försvinna i kvällsljuset som en hägring. Hissnande! 

Vi la till, det vill säga andregasten la till på Rörö och jag stod i fören med tamparna. Allt gick som en dans efter kaptenens instruktioner. (Kan tilläggas att det var noll m/s  i hamn.) Jordgubbar, champagne och te som första kvällsmat kl. 22.30. Tilläggningar i allmänhet, onda och goda sådana blir kvällens samtalsämne. Vi sover gott i förpiken. 

Två och en halvtimme nästa dag höll jag mig fast vid ratten innan det var dags för avlösning och mat. Attans också! Nu måste någon annan ta över. Vilken otur - det här var ju stenkul! Eftersom skepparen erkände att hon inga matlagningskunskaper ägde njöt hon i stora drag av allehanda kulinariska anrättningar kring bordet. Vågorna rullade på havet och vindstyrkan ökade till 13 m/s. Jag lyckades lysande hålla kursen mellan 180 och 230 grader! Väl framme på Läsö får vi kaptens Jägermeister och öl cirka klockan 15 på eftermiddagen.  

Med viss fördröjning samlas vi sedan alla inkomna nio båtar från Qvinna Ombord, ett fyrtiotal kvinnor i gemensamt hamnhus på Österby för egen grillmat. Med i sällskapet har vi också Maria från Vänerkretsen, representant på riksplanet för Qvinna Ombord.  

Hamnkapten Knut, en man med mycket danskt hygge informerar oss sedan om sina planer för hamnen som ständigt befunnits vara för liten, för behovet. Han är smart nog att använda oss som en av sina remissinstanser för sina storstilade planer. Varje skeppare får en bok över Österbyns historik med sig. Sedan blir det allsång med Ukulele. Efter givande samtal går jag och andregasten tillbaka till Drömbåten och smider planer för morgondagen. Vi löser livsproblemen i kajutan. Jag kollar in var stranden ligger för morgondagens havsdopp. 

Efter fin frukost med varmt bröd från båtugnen är det samling och information i Sjöräddningens nya lokaler på Läsö. Förmannen har två heltidsanställda och resten är engagerade på frivillig basis. Det är inte svårt att få folk till att ställa upp på ön. De blir snarare förnärmade om de inte blir tillfrågade när larmet går! 

Bente, tillika ordförande i föreningen för Qvinna Ombord frågar ganska snart vad vi som gästseglare gör för fel när vi kommer till Läsö? 

Sjöräddningen, som är statligt understödd i Danmark löser allt från bogsering via oljesanering till att ta hand om ilandflutna döda kroppar. Man behöver inte heller skämmas som svensk längre. Idag är det snarare barnfamiljer som besöker Läsö än fulla ungdomar. Pust! 

Föga anade jag vilka kunskaper och bekantskaper jag skulle göra, när jag anmälde mig till denna Eskadersegling med enbart kvinnor. Innan kvällen spelar Drömmens besättning en runda av mitt nytillverkade Fjällbackaspel, som jag haft med mig ett exemplar av. Det föll i god jord. 

Den superba restaurangbuffén på lördagskvällen satt fint efter dagens sol. Det visar sig att några promenerat längs stranden under dagen.  Där fanns massor av blommor. Någon annan hyrde cykel när de kom fram till ön. En tredje tagit gratisbussen till Västerö på andra sidan ön. Det går med andra ord inte att hävda som vi försökte, att man rör sig för lite när man seglar. Det beror på vad man gör av tiden. Inte i alla sammanhang kan vi kvinnor lyfta fram varandra på det här sättet. Jag har varit med om liknande i körsammanhang. 

En ständig utbildning på seglingsområdet för oss kvinnor som höjer säkerheten ombord uppskattas också av Sjöräddningen. På väg hem i fem m/s med mycket historier, skratt, bravader, kaffe, sol och hyllningssång till kapten.  

Isabella von Hofsten 

Drömmande gast!