Hoppa till huvudinnehåll
Nise
Senast inloggad: 2019-11-21 - 09:38
Avtalsparter?

Magnus Grahm:

Vilka är normalt avtalsparter vid ägarbyte av båt då "förmedlare" är inblandad? Är det respektive säljare och köpare som tecknar avtal och säljaren i separat avtal med "förmedlaren" reglerar förmedlingsprovisionen? Eller är "förmedlaren" avtalspart på uppdrag av säljaren och förmedlar vidare köpeskillingen efter avdrag för provision? Om "förmedlaren" är säljare är då konsumentköplagen tillämplig? Om avtalet tecknas direkt mellan ursprunglig ägare och köpare är det då köplagen som är tillämplig? Hur bör detta lämpligast se ut ur ett köparperspektiv?

SKi4
Senast inloggad: 2018-08-03 - 23:20

Alexander Larsson:

Hej, Ursäkta det dröjande svaret; jag skall försöka förmedla några utgångspunkter till dig. När du frågar vilka som "normalt" är avtalsparter tycker jag mig kunna läsa in i frågeställningen hur det - egentligen - regleras vid s.k. förmedlingsköp. Det kan jag dessvärre inte svara på; det förekommer en del olika avtal "där ute" och de måste nog läsas var för sig, för att kunna se någon branschpraxis. Jag är övertygad om att det finns andra som kan svara bättre på den frågan, än vad jag kan. De avtal jag har sett, reglerar emellertid i första hand - precis som du själv säger - förhållandet vid själva förmedlingen (d.v.s. ex. vis. plikt att försäkra, plikt att erlägga provision etc.). Tidvis innehåller avtalen rätt långtgående ansvarsfriskrivningar för förmedlaren. Dessa kanske är vettiga ur ett ekonomiskt perspektiv, men kanske inte alltid kan upprätthållas. Din fråga är mycket relevant av flera skäl; jag ska dock begränsa mig till den principiella bakgrunden. Som utgångspunkt har du helt rätt i att avtalet i första hand måste styra förmedlingen/köpet. Om man finner att Konsumentköplagen ("KKL") är tillämplig, uppställer den emellertid en "miniminivå" av vissa - särskilda - säkerheter som måste uppfyllas; den är - som vi kallar det - semidispositiv. Det betyder - i korthet - att en näringsidkare (i KKL:s mening) kan avtala mer vidgående fördelar för konsumenten, emedan avtalsklausuler till nackdel för konsumenten, i jämförelse med lagen, kan betraktas som ogiltiga. Det är som utångspunkt bara ägaren av ett föremål som kan sälja det. Ägaren kan naturligtvis upplåta ex. vis. fullmakt för någon annan att sälja hans egendom; men - i strikt juridisk mening - förblir han ändå säljaren. Angående din fråga om konsumentköplagens tillämpning, vinner den normalt tillämpning på dessa fall (se lagens 1 § 2 st 1 meningen angående tillämpning på "förmedlaren" samt samma styckes 2 mening för tillämpning på säljaren). Detta är nog att betrakta som huvudregel, i dessa tillfällen. Men, jag tror säkert att man kan finna skäl till att istället tillämpa köplagen gentemot privatpersonen bakom; detta får besvaras från fall till fall. I praxis, tror jag, är man emellertid ganska snäll på tolkningen om det föreligger ett s.k. konsumentköp. Det vanliga exemplet är nog NJA 2001 s. 155 (se: https://lagen.nu/dom/nja/2001s155). Att avtalet tecknas direkt mellan ursprunglig ägare och köparen behöver inte nödvändigtvis hindra tillämpning av KKL; det finns det rättspraxis på. Skulle den frågan intressera dig mer får du gärna höra av dig, så skall jag försöka finna praxisen åter. Om "förmedlingen" är har allt för svag anknytning till näringsidkaren, kan dock inte KKL tillämpas. Ett exempel är väl t.ex. en näringsidkare som tipsar om att hans kompis säljer en båt och att du sedan gör affär direkt med kompisen; då tillämpas istället köplagen. Jag hoppas jag lyckades förmedla (vitsig idag!) några utgångspunkter till dig. Återkom gärna, om du vill diskutera mer. Vänliga hälsningar, Alexander