Hoppa till huvudinnehåll

Rhone från Valence till Port Saint Louis juni 2012

Publiceringsdatum: 2012-06-29

Nova-blogg 21/6- 28/6 2012 De sista veckorna innan jag ”kastade loss” var jag oerhört fokuserad på att få allting klart för ”avgång”. Huset skulle hyras ut, jobbet skulle pausas inför 6 veckors seglatsen, packningen med alla nödvändiga och onödvändiga grejer skulle iordningsställas, och hela tiden vilade en känsla av att ”något glöms bort” över arbetet. Kapten som återförenats med Nova (Najad 361) redan två veckor tidigare försäkrade per sms att allt redan finns i båten (plus lite till!) men det hjälpte föga. Hela tiden dök nya idéer upp som gjorde att förberedelserna blev mindre och mindre färdiga. Dagen före midsommarafton var det i alla fall dags att ge sig iväg, klart eller inte..... Några av våra vänner kom med för att fira midsommar med oss i båten. Vi kom att resa genom Provence från Valence till Avignon tillsammans. Midsommaren förlöpte i lugn och ro, med sill, tillbehör och nubbevisor. Luften hade gått ur oss när vi väl kommit på plats och fått möjlighet att ”göra semester”. Därutav blev det blev enhälligt bestämt att vi skulle avgå mot Viviers först på midsommardagen, och ägna tiden fram tills dess åt acklimatisering till semestermodus. Kapten som var mest utvilad och hade mest energi underhöll oss med goda Rhonehistorier från de två föregående veckorna, varav den första spenderats tillsammans med vinprovande herrar från Strömstad. Det hade blivit besök vid diverse vin - degustations - ställen, tillika vällyckade besök hos slaktaren med efterföljande grillning av välhängda köttstycken, cykelturism mellan vinraderna och även en hel del båtkörande, då de fört Nova längre än väntat. Highlights var förstås i vinsammanhang välkända Côte Roti och Heremitageberget. Äntligen ut på den stritt strömmande Rhone. I vissa avsnitt kom vi upp i hela 10 knop totalt, vilket torde innebär en medström på ca 4 knop. Kapten klarade strömmen galant, och vi kom oss ut ur den lilla hamnen med hjälp av full sprutt motströms för att undvika att köra på ett sjömärke. Den 8 ton tunga segelbåten vred sig för vattnets krafter i strömmarna, det kändes tydligt då man styrde. Vilken skillnad mot de tidigare smala kanaler som vi passerat igenom. Tre slussar skulle passeras denna första dag: Beauchastel, Logis Neuf, och Chateauneuf. Vi konstaterade nöjt hur effektivt det är att dessa utgör en samlad nedslussning på nästan 46 meter. (Att jämföras med påskens slussningar i den vackra, men gamla och smala Canal de Vosges där vi gjorde över etthundra 2-3 metersslussar upp och ned för höglandet Vosges.) Natten spenderades i den förtjusande lilla byn Viviers. En av de flytande flodbåt-hotellen som ideligen passerade oss på floden, hade hunnit före, och passagerarna avnjöt en konsert inne i klosterkyrkan när vi kom dit. Det var magiskt att göra entre in i det storslagna kyrkorummet till ackompanjemang av den pampiga orgelmusiken. Nästa dag passerades den, en gång i tiden allra djupaste slussen i Bollene, med sina 23 meter, därefter Caderousse, och Avignon - slussarna. Vips var vi ytterligare totalt 42,5 meter ned mot Medelhavet. Det tycktes oss att vi fick en liten lisa från hettan under slussningen när vi sänktes ned mellan de svala slussväggarna bort från den glödheta stekande solen. Den egenhändigt tillverkade Biminin föreföll alltför liten för att skänka oss tillräcklig skugga i sittbrunnen. Den funkade faktiskt mycket bättre som det regnskydd den blev använd till under den regniga förra sommarens kanalfärd genom Tyskland, Holland och Belgien. Historier om svårigheter att stanna i slussarna pga starka strömmar gjorde att det kändes lite spänt innan vi vant oss vid det samarbete som krävs i slussproceduren. Det gick fint från första början, och just vid slussarna var strömmen inte alls så stark som man kunde tro. Det berodde troligen på att det inte har regnat särskilt mycket, och på att flodens huvudfåra alltid viker av ett stycke ifrån själva slusskanalen. I Avignon, av någon benämnd som "Frankrikes Rom", kunde vi njuta av Påvarnas palats med förhållandevis oförstört 1300-tals pomp och ståt, och den berömda, till hälften bortspolade Pont de Avignon. Hela staden innanför ringmurarna var mycket sevärd med en härlig atmosfär. Vi spenderade två nätter här innan vi skildes från våra vänner som skulle vidare till Heremitageberget. Sista dagen på Rhone började med den näst sista slussen, den i Beaucaire 15,5 meter. Tarascon och det vackra Chateau du Roi René passerades, liksom Arles, där vi ville, men hade blivit avrådda från att stanna pga dåliga tilläggningsförhållanden. Den sista delen av Rhone, där Petite Rhone avviker åt sydväst visar ett platt landskap och floden flyter med knappt märkbar ström. Camargues saltverk, och vindmöllor sticker ut, men annars syns inte mycket längs vägen. Den sista, slussen i Port Saint Louis slussar endast vid vissa tider för fritidsbåtar. Vi väntade otåligt i två särskilt långa timmar på att slussa ner de sista 10 cm mot HAVET. Dagens hetta kulminerade under dessa två timmar. Luften dallrade. Denna väntan kändes väldigt högtidlig och speciell. Inne i hamnbassängen, där vattnet var salt, och bara en kilometerlång kanal skilde oss från Gulf de Fos, skulle vi bida natten. Påmastningen var beställd på Navy Service till förmiddagen därpå. Därinne låg några trevliga svenskar på väg att ta hem sina båtar via kanalerna. De hade flera härliga medelhavssomrar med segling bakom sig, och delade frikostigt med sig av sina historier. Mötet blev kort men intensivt. Här i Port St Louis hade de blivit bestulna på cyklar som klippts loss från sina lås medan de stod på däck. Att fira ankomsten till Medelhav, salt vatten och slutet på kanalfärden kändes viktigt. Det ville vi gärna göra genom att äta Musslor. Ett ställe på kajen ryktades ha denna efterlängtade rätt. Tyvärr visade det sig vara stängt denna kväll, liksom de flesta andra restauranger......det som nu återstod var en Cambodjansk restaurang, och vi tvekade länge eftersom det inte var det vi tänkt oss, men maten var underbart god! Vi ville stiga upp väldigt tidigt morgonen därpå för att förbereda masten. Redan när grannarna började röra på sig för att vara med i första slussningen in i Rhone kl 06.00, beslöt vi att sätta igång vi också. Mycket arbete krävdes för att iordningställa masten som legat invirad i bubbelplast och filtbitar fastsatta med stora mängder silvertejp sedan förra året. Tejpen hade liksom smält samman med mastens aluminium (är det möjligt?). Att ta bort tejp med t-sprit och trasa i 40 graders gassande sol under dagens 6 hetaste timmar krävde vars 4 liter vatten invärtes, diverse andra drycker, resorb, solcreme OCH skyddskläder (mot solen)plus huvudbonad. Efter detta, när vi var helt slut, var det dags för masten att sättas på. Sonen, som skulle hjälpa oss att segla över båten till Korsika, sms:ade sin ankomst till byn och en av oss cyklade iväg för att möta honom. Att det är möjligt för 2 personer plus en tågluffarrygsäck att cykla 4 kilometer, på en kinesisk minicykel, fick vi härmed bekräftat! Han kommer med friska krafter att bistå oss slutschasade föräldrar, tänkte vi, men det visade sig vara en sanning med modifikation, då resan hit innehållit för lite sömn och en del oväntade strapatser för honom. Arbetet slutfördes ändå med god hjälp av den nyanlände. På vägen från Navy Service upptäckte jag att en av mina dyra sandaler var borta. Kanske en av de på marinan kringströvande hundarna tagit den, eller hade den fallit i vattnet? Jag letade länge och väl, och hade gett upp när jag såg något flyta iväg långt ute i vattnet. Det uppförde sig som en sandal!! En överhettad son blev glad över att få en anledning att bada genom en räddningsaktion i det annars tveksamma vattnet utanför marinan. Skon hade kilat in sig mellan några stenar vid stranden. Strax därefter återintog vi vår plats i marinan. Att i detta läget konstaterande se och förstå att masten helt uppenbart stod på sned var nästan mer än vi kunde ta in, när vi trodde allt var klart. Beslöt att skjuta upp korrigeringen till morgondagen och istället göra återbesök på Cambodja-panget, där maten var ännu godare än dagen förut! Nova med korrigerad mast, skulle kläs i segel, och tampar och alla fästen skulle iordningsställas dagen därpå. Samtidigt var det dags för bunkring, och besök i hamnkontoret. Vid femtiden då bestyren var klara, hade det blåst upp en del. Nova stävade ut mot Fos-bukten, och snart började sjön rulla ganska rejält. Vindmätaren visade 12 m/s. Vi provade inte riggen, och gick heller inte till kvällens mål, utan gick i stället in till Port Bouc vid sidan av den petrokemiska, stinkande industrin. Ingen upplyftande början på turen. Fotboll Italien - Tyskland blev kvällens begivenhet för herrarna , medan jag startar sommarens blogg!