Hoppa till huvudinnehåll

Vidare söderut från Loch Maddy till Loch Boisdale (22 - 27 juli)

Publiceringsdatum: 2015-07-23

22 - 23 juli:

Att det kan blåsa så hårt så länge!

Det är ett ständigt vinande i riggarna här i hamnen och båten kränger då och då till när vindstötarna blir kraftigare. Vresiga, vita, små vågkammar flyger fram i vår lilla vik och det gnager och gnäller i förtöjningslinorna. Ibland kommer det regnskurar som är nästintill obeskrivliga i sin ilska.

Ska det aldrig sluta!!

 

Skönt att vi fick låna en dunk diesel av Fragancia så att vi kan ha det varmt ombord igen (elen från bryggan är trasig). Och jag har monterat en bättre läslampa vid min koj.

Cyklarna är framplockade så att vi kan ta oss en liten tur ibland när solen tittar fram mellan molntrasorna.

Men vi har ju trots allt inte valt att segla här för det vackra sommarvädrets skull. Och snart blir det nog bättre...

 

Nu gick Stornoway Coast Guard ut med en bättre vindprognos!

Loch Skipport imorgon???

24 juli:

Vinden har äntligen avtagit när vi kliver upp på morgonen. Hamnen i Loch Maddy som varit ganska full de senaste dagarna (10-15 båtar) töms snabbt. Vi fyller vattentankarna och sätter kurs söderut mot Loch Skipport, dit det är ungefär 20 sjömil. Vi passerar Loch Meanervagh på Benbecula där vi låg inblåsta i ett och ett halvt dygn förra året och efter de senaste dagarna i Loch Maddy tänker jag att den viktigaste tillgången man kan ha som långseglare/längeseglare är "tid". Hur många missar inte sitt resmål på grund av att tiden inte räcker för att stanna?

Vi har siktet inställt på Wizard Pool, som är en nästan helt skyddad, naturlig bassäng alldeles innanför mynningen till Loch Skipport. Som Björn Larsson har uttryckt saken: "stor som några fotbollsplaner".

Vi ankrar upp på nordsidan i Wizard Pool, i lä av lagom höga bergsknallar nästan helt täckta av ljung och ormbunkar. På motsatta sidan har vi berget Hecla, 600 meter högt. Vi är helt ensamma. Det är mitt i sommaren. Det är så vackert, så vackert. Då går det att stå ut med att det bara är 13 grader i luften.

Vi sjösätter jollen och ror över till Fragancia. Där lyfter vi på deras aktersnurra och vi tar - alla fyra - en jolletur.

Mellan Wizard Pool och nästa bassäng, Caolas Mor, går ett litet smalt sund. Vi kör igenom det, in till Caolas Mor. Här låg vår eskader 2011. Vi minns med glädje den fina kväll vi hade där när Olle och Maggan (Mareventus) bjöd på kalas i sin sittbrunn och hur vi senare på kvällen samlades några stycken på "Fragancias udde". Där sjöng och spelade Kenneth och Harriet (Evelina) "Fragancia". Fina minnen. Tack Kenneth och Harriet. Tack Maggan och Olle.

Sedan tillbaks till Wizard Pool där vi efter ett par försök lyckas komma in till strandkanten med jollen och jag gör en liten bergsklättring (inte lätt för en 65-åring med förestående höftledsoperation) genom midjehög ljung och ormbunkar för att komma upp och ta några foton.

Nu ska det bli kalas igen här i Loch Skipport. Ulla har en hink havskräftor ombord. Vi ska ta på oss varma jackor och sitta ute i sittbrunnen. Ikväll kommer det bli fler fina minnen härifrån.

 

Här kommer ett långt citat ur Björn Larsons bok "Från Kap Farväl till Jordens Ände":

 

"När vi gav oss iväg till Skottland för andra gången var vår högsta önskan att ta oss ut till Yttre Hebriderna. Man kan med rätta fråga varför. Vad är det för mening att segla ut till några kala, karga och kylslagna öar som med rätta är beryktade, för att inte säga ökända, för sitt urusla väder?

                      Svaret är väl drömmen; drömmen att få uppleva något oförlikneligt, något som sätter outplånliga avtryck i själ och hjärta, något som aldrig kan förmedlas i böcker, filmer, TV eller på CD-rom. Inte virtuell verklighet, som tre dimensioner nu kallas med datajargong, utan bara ren och skär verklighet, oförvanskad av människans klåfingrighet, i många fler dimensioner än futtiga tre.

 

…Om man vill umgås med människorna i lagom mänsklig dos och därtill uppleva skönhet och stillhet, ja då finns det inte längre så många platser att välja på än dem som har dåligt rykte för väder och vinds skull.

I Yttre Hebriderna finns det tusentals sådana ankarplatser, lika öde som Loch Skipport. Man skulle utan vidare kunna segla ett helt liv av somrar bland dessa öar utan att ha sett allt eller ha fått sitt lystmäte.

Visst, det kan finnas veckor när regnet strilar ner från en jämngrå himmel och kulingvinden får öronen att tröttna. Det kan finnas dagar när man längtar till varmare och omedelbart mer inbjudande vatten, kanske till och med till sandstränder, gatukaffeér och nattliv i t-shirt.

                      Men så spricker himlen upp och man frågar sig häpet om man var riktigt klok som ville vara någon annanstans än i Hebriderna. Som tur är svarar de flesta ja på den frågan. Som tur är kommer norra Skottland inom överskådlig tid att fortsätta vara lika ruggigt, blåsigt, regnigt och kylslaget som det alltid har varit. Som tur är kommer naturhamnar som Canna och Loch Skipport alltid att lida en skriande brist på båtcivilisation."

 

Bättre kan det inte uttryckas.

 

Vi fick en fantastisk afton i Fragancias sittbrunn med ett kalas på havskräftor av bästa märke.

Tack Ulla och Calle.

 

...och som tur är fick vi, efter fem inblåsta nätter som fick öronen att tröttna i Loch Maddy, återkomma en dag hit till Loch Skipport.

 

Nu glittrar solens sista strålar mot Heclas gröna bergssida, samtidigt som halvmånen syns över hennes topp (det är neep med andra ord).

Jag kommer att tänka på Bo Bergmans tjusiga dikt; Alla Bergs Godnatt:

 

"Nu säger alla berg Godnatt

Ett Brunt till ett Blått, ett Blått till ett Violett, och sedan ett till alla dem som med vita manar står.

...De vet att den är bergens vän som deras höjder når.

Men deras bästa vän är den som färgerna förstår."

 

som sagt var:"...något som sätter outplånliga avtryck i själ och hjärta..."  Tack du också, Björn Larsson.

 

 

25 juli:

I nästan stiltje fortsätter vi söderut längs South Uists klippiga kust. Halvvägs ner till Loch Boisdale ser vi en flock späckhuggare på håll. De är tyvärr för långt bort för att vi ska vara riktigt säkra på att det är späckhuggare, men när jag senare detaljstuderar ett foto är det inte längre någon tvekan. Hög spetsig ryggfena och även om fotot är suddigt så anar man den vita buken.

Inga fritidsbåtsmöten på hela vägen. Det är verkligen en storslagen naturupplevelse att vara här.

Nu ska vi vänta in nästa oväder här i Loch Boisdale. Hamnkaptenen som har bott här i hela livet, säger att han inte har upplevt en så dålig sommar som denna förut. Och det säger en hel del om det väder vi har haft.

Men som tröst blir det nykokt krabba till middag. Han säljer två jättekrabbor till oss för 3 pund och berättar att det brukar cirkla "Golden Eagles" utanför hamnen. Vi ska hålla korpgluggarna öppna.

Och än så länge är kvällen fin.

 

26 - 27 juli:

Vi ligger kvar i Loch Boisdale. Vindprognosen för både 26:te och 27:de juli talar om hård ostlig till nordostlig vind. Så nu blir det lite båtvård, läsa, spela dataspel,....      ...fördriva tiden helt enkelt. Den hårda vinden verkar utebli denna gång. Det är visserligen järngrått och kommer någon regnskur ibland, men vinden är åtminstone tillräckligt svag för att man inte ska bli trött i öronen.

För att uppdatera bloggen tar vi cyklarna in till "stan" och letar upp ett cafe´som har wifi. När vi kommer dit är cafét stängt, men det sitter två andra seglare utanför och surfar i duggregnet. Vi får tipset att gå runt till baksidan av huset och kika in genom ett fönster. Då kan man se wifi-koden anslagen på den motsatta väggen. Det fungerar bra även om duggregnet som faller över tangentbordet känns riskabelt.

Den 27:de tar vi bussen till Daliburgh för att handla och fylla upp sinande förråd. Vänliga och pratglada människor  i butiken. Sedan blir det lunch på byns hotell innan vi tar taxi tillbaks till Loch Boisdale. Trevliga samtal med både hotellpersonalen och taxichauffören. Landskapet är kargt, men människorna här på öarna är nästan alltid både pratsamma och vänliga.

Imorgon hoppas vi fortsätta söderut. Enligt väderprognosen ska vinden visserligen bli "very cold", men också nordlig.