Hoppa till huvudinnehåll

Vidare norrut (3 - 6 juli)

Publiceringsdatum: 2015-07-06

Fred 3 juli:

Efter att kvällen före ha festat på restaurang i Mallaig med färska krabbklor till förrätt och musslor till varmrätt tog vi sovmorgon. Mer på grund av den starka motströmmen i Kyle Rhea än på grund av festandet. Kyle Rhea är det c:a två sjömil långa sundet mellan Skye och fastlandet. Där kan strömmen vara så stark att en segelbåt med normalstark motor inte kan ta sig igenom om den kommer dit vid fel tidpunkt.

Vi lämnade Malaig strax efter kl två på eftermiddagen. När vi kom fram till Kyle Rhea hade strömmen redan börjat vända och vi fick en lätt medström genom sundet.

Vädret var helt fantastiskt högsommarväder. Kanske det varmaste vi någonsin upplevt i Skottland. Det blev motorgång hela dagen, men vi som tycker att "motor är näst bäst" njöt av att sitta och titta på det vackra landskapet som gled förbi.

Om babord Skye med sina höga gröna kullar och de glest utplacerade vita stenhusen. Om styrbord de högre bergen i the Highlands och i fjärran höga toppar. Molnen som ibland ger skuggor förstärker upplevelsen av ett landskap som hela tiden skiftar karaktär.

Stornoway Coast Guard hade förvarnat om en tillfällig väderförsämring med lite onödigt hård vind (upp till 7 Beaufort = 14-17 meter per sekund) från ost. Vi valde att gå till Plockton, som såg ut att vara en trevlig plats med åtminstone hyfsat skydd mot ostvind. Där hittade vi varsin boj ("Visitor Mooring") att förtöja vid. Nu har vi kommit så långt norrut att man verkligen behöver en jolle ombord. Det finns få hamnar i dessa trakter med bryggor att förtöja vid.

På kvällen bjöd Fragancia över oss för en drink ombord och vi rodde dit med jollen. Vi sitter ute i deras sittbrunn och njuter av en helt underbar kväll. Från Plockton hör vi ibland när någon spelar säckpipa. Utsikten runtomkring oss är oslagbar. När solen börjar dala lyser den på ett litet medeltida slott/borg alldeles intill oss.

 

Lörd 4 juli:

Den förvarnade vindökningen kom under natten. Kraftigt regn och guppigt vid bojen. Vi hade tänkt segla vidare norrut, men ruskvädret gör att vi väljer att avvakta ett tag. En jolletur in till Plockton, som ser ut att vara en liten fin by får vänta tills det lugnar sig. Men strax efter kl 11 på förmiddagen går Stornoway Coast Guard ut med en "New Gail Warning. Sea of the Hebrides: Easterly force Eight. Soon". På svenska betyder det: "Ny kulingvarning. Ostlig vind 17-21 meter/sek väntas inom 6-12 timmar". Så vi stannade kvar vid vår boj. Det blir säkert ännu mer guppigt innan kulingen blåst förbi. Men vi har ingen brådska.

Fram på eftermiddagen avtar istället vinden, så vi kontaktar Fragancia över VHF-radion och bestämmer att vi tar jollen "in till stan" (till Plockton). Vi förtöjde vid en flytbrygga och promenerade sedan bygatan/strandgatan fram förbi Plockton Hotel och två-tre restauranger. En riktigt fin och genuint skotsk miljö. Och en härlig utsikt från gatan ut över hamnen med små båtar som vilar på tången och sanden nu när tidvattnet är lågt. Bortanför det bergen i the Highlands. Plockton är verkligen en tjusig plats!

Vi åt lunch på en av restaurangerna och gick sedan tillbaks till vår jolle där vi upptäckte att vi gjort ett misstag. Jollen ligger inte längre i vattnet utan c:a 30 meter upp på land. Flytbryggan var bara flytbrygga vid medel- till högvatten. Vid lågvatten ligger den stadigt på stranden.

Med ganska mycket släpande, konkande, stönande och lite skratt fick vi i alla fall tillbaks jollen till sitt rätta element och sedan blev det välförtjänt kaffe ombord på Doublefun.

Stornoway Coast Guard varnar fortfarande för kuling "soon", men vi hoppas ändå på att komma vidare norrut nästa dag.

 

Söndag 5 juli:

Vi sover gott hela natten utan någon kuling. Och vädret ser bra ut på morgonen så vi lämnar Plockton redan kl 9) dvs en dryg timme före väderprognosen). Det blir en lugn resa över ett spegelblankt hav. Mycket säl i vattnet och efter ett tag passerar vi alldeles intill en sälkoloni. Nu börjar också de tjusiga havssulorna bli vanligare. Vi börjar komma tillräckligt långt norrut för att kunna förvänta oss mer vildliv och färre båtar. Det syns inte så många båtar på sjön längre. Kanske ett tiotal i sikte på en dag nu.

Vi börjar komma till de trakter som vi tycker så mycket om!

Efter en resa på 28 sjömil ankrar vi upp i Loch Shieldaig innanför Loch Toridon. Efter att ankaret fäst och en regnskur dragit förbi kommer solen fram igen och det är bara att njuta.

Vi kommer överens med Calle och Ulla om att ta en tur in till byn för en öl på puben efter maten och jag passar på att provköra vår 15hk snurra. Den startar på tredje rycket till skillnad från Fragancias 4hk, som brukar trilskas lite ("Tricky", sedermera "Tricky Dick", numera kort och gott bara "Nixon").

Under turen in till den lilla bryggan där det går bra att förtöja jollen (den här bryggan flyter dygnet runt) har vi raden av de vita stenhus som utgör byn till vänster om oss. Från puben ser man våra två båtar och en till segelbåt i viken utanför och man frågar oss var vi kommer ifrån. Även om regnskurarna drar förbi på rad, så är det en mycket speciell miljö vi är i nu.

 

Månd 6 juli:

När vi vaknar på morgonen är vattnet spegelblankt och solen skiner. God sömn hela natten när man ligger för ankar är ju inte alltid man får. Vilken lyx att få vakna och äta frukost i denna natur.

Vi kör för motor de 15 sjömilen till nästa Loch: Gairloch där vi får bryggplats och ligger bra om det blir den utlovade hårda nordvinden imorgon.

Och vi går på kafe´ och får internettillgång. så då går det att uppdatera bloggen.