Hoppa till huvudinnehåll

Sortland-Tromsö-Lofoten-Sverige 2018 (del 5: 29 juli - Sverige, 20 augusti)

Publiceringsdatum: 2018-08-07

(Klicka på huvudbilden för att se den hel.)

29 juli – 5 augusti, Björnsund -  Grunnesund

Det var härligt att komma tillbaka till Håholmen. Denna gång i strålande sol och värme. Båtarna låg fint förtöjda vid kajen, precis som vi hade lämnat dem. För att fira vår återkomst och att vi var tillsammans igen, kostade vi på oss en middag på öns fina krog. Det blev kveite, hälleflundra.
Så började äventyret igen med en underbar stilla morgon. Vi styrde kosan söderut i svag vind med Bud som mål. Men hamnen var allt för full, så vi la oss i närliggande Björnsund där hamnen är omgiven av en bastant stenpir. Här låg vi tryggt vid flytbryggan. En krabba hade lockats in en av våra burar under natten och gav oss en härlig liten lunch nästa dag. Bete: resterna av kyckling i citron och rosmarin – det var nog kryddningen som gjorde’t? 
Vidare mot Ålesund, en trivsam stad som det alltid är trevligt att komma till. Lite trångt blir det på gästbryggorna. I närheten av hamnen köpte vi nya linor till krabburarna i en fantastisk affär som har allt och lite till för livet till sjöss. 
Från Ålesund bar det av till Hjörundfjorden, söder om Ålesund och granne med den berömda Geirangerfjorden. Vi hade fått tips om denna fjord av ett trevligt Ålesundspar som vi mötte på Håholmen. Fjorden bjöd på dramatik, inte bara i vyerna som verkligen var hisnande utan också för de plötsliga vindar som vräkte sig över oss mellan fjordens branta sluttningar. När vindvisaren stod på 21 m/s och båten la sig på sidan, kändes det lite hotfullt ett tag.
Vi fick alltså se denna fjord i riktigt mörkgrått ruskväder. Och så morgonen därpå: vindstilla, lätta dimmor som sakta lyfte och en strålande klar sol. Vi hade förtöjt vid Öye, längst inne i  Norangsfjorden, som går in som en gren från  Hjörundfjorden. Viken är omgiven av många snöklädda toppar, tre av dem på nära 1700 meter som genom tiderna har lockat till sig friluftsälskare som älskar bergsvandring. Här ligger hotell Union Öye, byggt 1891, som ser ut att vara oförändrat sedan dess. Det har gästats av bl a kung Oscar II, kung Haakon, drottning Maud, drottning Wilhelmina och Sir Arthur Conan Doyle, Henrik Ibsen och Edvard Grieg. ”Värt en omväg” kan man säga – och det var det många som hade upptäckt.
Vi lämnade Hjörundfjorden i strålande sol och gick till Runde. Där finns ett marint center som vi även besökte på uppresan, där en film visas om sillen som vandrar längs Norges kust varje år, och utgör en viktig näringskälla för många men främst Lunnefågeln som häckar i mängder på klipporna på Runde. Det är en vacker film! Den årliga mängden sill väger mer än tre gånger Norges befolkning, sägs det.
Inte bara Lunnefågeln häckar i tusental på Runde utan också havssulor. Deras ungar satt i hundratal på en brant havsklippa medan föräldrarna dök i havet efter föda. De gjorde oss sällskap långt ut på vår väg mot den beryktade Statt-udden, som sticker ut som en ensam knytnäve i havet. Vi hade studerat väderleksprognoserna ordentligt för utanför Statt vill man inte ha storm. Bortåt 10 m/s skulle det kunna bli, och det tyckte vi var i mesta laget, men vi gav oss av med reservplan att kunna gå in i Honningsvåg ute bland Statt-klipporna. Det blev 4-5 m/s och långa dyningar som bjöd på en lugn men gungande färd till Målöy.
I Målöy provianterade vi och beundrade en enorm väggmålning som två killar höll på att skapa med sprayfärger från varsin skylift. Här finns också en fantastisk marin-butik där allt finns. Precis allt! Inte minst fiskedrag i alla storlekar och kulörer. Riktigt vackert faktiskt.
Florö blev nästa anhalt, en ovanligt söt stad med många gamla hus bevarade och inga fula plåtlådor insprängda i hamnbebyggelsen (som finns i flertalet städer vi besökt).
Nu började vår detaljplanering för att kunna nå Bergen den 6 augusti då Louise liksom Yvonne och Kjell behöver fara hem för familjeplikter. Det blev en lugn svajnatt vid Vågsvågen och så vidare till Feste i Grunnesund, cirka 20 sjömil norr om Bergen. Vi har då färdats drygt 40 sjömil i långa fjordar och bak skärgårdsöar som givit sjölä långa sträckor i den ganska hårda vinden. Under den senaste sträckan har naturen skiftat karaktär; kring Vågsvågen var vi omgivna av höga, runda, mörksvarta trollberg. Mot slutet av resan blev landskapet flackare, bergen grönare och kullarna fyllda med granskog. Antalet fritidsbåtar ökade också från i det närmaste noll till en livlig trafik. Lite trist – vi har lämnat det vilda Nordnorge och närmar oss civilisationen. Clas deppar över all granskog.
 

1807311%20%C3%85lesund.JPG
Vi lämnar Ålesund.

1807301.JPG
Ibland blir det kalasfångst

1807312%20Hj%C3%B6rundfjorden.JPG
På väg in i Hjörundfjorden. Ovädersmolnet mellan bergen gav starka vindar en stund senare.
1807313%20Hotellet.JPG
Det välbevarade hotellet från "anno dazumal".
​​​​​​
1807314%20Hotellet%20interi%C3%B6r.JPG
Interiör.
1808011%20bryggan%20i%20%C3%96ye.JPG
Vid bryggan i Öye, Norangsfjorden.
1808012%2C%20ut%20ur%20Norangsfjorden.JPG
På väg ut ur Norangsfjorden.
1808013.JPG
Härligt väder och mäktiga scenerier i Hjörundfjorden.
1808014.JPG
Fler scenerier.
1808015.JPG
Fragancia. Snart ute vid kusten igen på väg mot fågelön Runde.
1808021%2C%20Piren%20p%C3%A5%20Runde.JPG
Krabbtinorna vittjas på piren i Runde. Den här gången blev det ingenting.
1808031%20V%C3%A4ggm%C3%A5lning%20i%20M%C3%A5l%C3%B6y.JPG
Väggmålning i Målöy.
1808032%2C%20allt%20f%C3%B6r%20fiskaren%20i%20M%C3%A5l%C3%B6y.JPG
Gott om drag att välja på i fiskebutiken.

 

6 augusti - 14 augusti, Grunnesund - Lindesnes

Vår resa går vidare. Sensommaren och de sydligare latituderna märks alltmer. Nätterna är becksvarta nu en bit in i augusti och ibland är det ännu inte riktigt ljust när man kliver ur kojen på morgonen. 
Ifrån Feste hade vi bara 20 sjömil till Bergen där vi skulle återse norska vänner och varifrån Louise skulle resa hem till Sverige för att genomföra ett sedan länge planerat släktmöte. På Fragancia skulle man också ha skifte av besättning: Kjell och Yvonne gjorde sällskap med Louise på nattåget till Sverige.  Som ny besättningsmedlem på Fragancia mönstrade Sten på.
Efter en trevlig kväll i Bergen ombord på Fragancia (9 personer i Fragancias salong) med ost och vin var det dags för mig att följa hemresarna till tåget och vinka av dem.
Första natthamn efter Bergen blev Fitjar och därifrån fortsatte vi till Haugesund. För den läsare som läser detta med tankar om att själv resa längs Norges kust kan det vara värt att nämna att hela sträckan från ca 10 sjömil norr om Haugesund och upp till strax före Stattudden (c:a 170 sjömil) kan göras i helt skyddade vatten. Man passerar då Fitjar, Bergen och Grunnesund på vägen. 
Från Haugesund tog vi oss vidare till Tananger (väster om Stavanger) och där blev vi liggande ett dygn i väntan på att en kuling skulle blåsa förbi.
Härifrån väntar nu några mer öppna havsetapper då man passerar Järens Rev med efterföljande stopp i helt skyddade hamnen Egersund och sedan ska man förbi Listalandet och Lindesnes Fyr innan man åter kan njuta av "platt vatten" inomskärs, vilket vi alla med ålderns rätt numera helst gör. Även om det ska erkännas att havssjö akter om tvärs fortfarande kan vara härligt.
Både från Tananger till Egersund (38 sjömil) och från Egersund till Rasvåg på Hitra (25 sjömil) strax väster om Listalandet fick vi åka på i tidvis frisk bris och med klarblå himmel. 
I Rasvåg stannade vi en dag i väntan på att västvinden utanför revet och udden (Lindesnes) skulle blåsa förbi. Det blev ett bra val på fler sätt än ett: Fragancia hade 25!!! krabbor i sina två burar när de vittjade dem på morgonen. Bete: Korv!
Det blev ett riktigt kalas i vackert väder i Fragancias sittbrunn.

Den 14:e augusti rundade vi Lindesnes i stiltje. Här lämnar man Nordsjön och går in i Skagerak. Känslan av att resan tar slut blir påtaglig. Visst kommer hösten smygande och visst är det skönt att passagerna av sydvästhörnan på Norge har gått så enkelt denna gång. Men...tankarna smyger sig på: Kommer jag komma ut på Nordsjön på egen köl någon mer gång i livet? Kommer jag få uppleva de långa atlantdyningarna och få se havssulan störta sig genom havsytan fler gånger?
 

1808071.jpg
Ibland ser himlen inte snäll ut.
1808091.jpg
...och ibland är havet bara grått.

1808111.JPG
...men ibland blir det härlig gång i medsjö!

Härlig gång i medsjö.

180812.JPG
Kusten mellan Egersund och Hitra
1808131.jpg
Ulla, Carl-Henrik och Sten festar på krabbor i Fragancias sittbrunn. 

1808141.jpg
Lindesnes fyr. Här lämnar man Nordsjön och går in i Skagerak.

15 augusti - 19 augusti, Lindesnes - Sverige

I sensommarväder har vår resa gått vidare längs Sörlandet.  Mandal - Lillesand - Gjeving - Risör - Stavern. Ibland har vi fått göra uppehåll när blåsvädret blivit för hårt, men på det hela taget har det varit en fin resa även de senaste dagarna. Där det har gått att hålla sig inomskärs har vi gjort det, men ibland finns det inga kobbar och skär att gömma sig bakom. Då är det fint att ha medvind som vi har haft. Medan sjöarna rullar in akterifrån och lyfter upp aktern kan man stå och tänka tillbaks på vår resa som började i mitten på maj.
Och hamnarna här nere på Sörlandet är inte överfyllda så här dags på sommaren. I Risör som vi lämnade i morse hade man till och med "lågsäsongsavgift". 
Och bortsett från det så tänkte jag imorse när jag lämnade hamnen i Risör att det fortfarande varje morgon är samma härliga känsla (av frihet?) när man plockar in linor och fendrar och "sätter kurs". Den känslan kommer nog alltid att finnas där.
Nu har vi nästan avslutat vår Norgeresa som började förra året. Imorgon går vi till Kosteröarna i norra Bohuslän. Där skiljs Doublefun och Fragancia troligen åt. Fragancia ska ner till Öckerö utanför Göteborg för vinterupptagning, medan Doublefun ska ägna några dagar åt Bohusläns skärgård. På Kosteröarna mönstrar Louise på igen och även goda vännerna Björn och Kerstin som kommer ner från Stockholm för några dagars segling. Det blir fint. Det också.
Varje kväll sedan vi lämnade Sortland i maj har vi haft skepparmöte på någon av båtarna. Under första delen av resan när vi var tre båtar så gick vi inte bara igenom morgondagens etapp, utan värdbåten hade också uppgiften att läsa dagens dikt - ett mycket trevligt inslag.
Jag väljer några favoritrader ur Harry Martinssons, Kap Farväl som avslutning på årets blogg:
”Vårt ideal skulle vara icke stiltjen,
som kan göra själva havet till ett kärr;
och inte orkanen, men den stora starka
passaden,
väldig, full av lust, frisk och levande:
en evig och ständig vädring.

1808191.jpg
Staverns Fyr. Början och slutet på vår Norgeresa