Hoppa till huvudinnehåll

Sortland-Tromsö-Lofoten-Sverige 2018 (del 3: 16 juni - 24 juni)

Publiceringsdatum: 2018-06-28

16 juni Stött – 24 juni Leka

Det blev tre nätter i Stött. Vinden toppade på 26 m/s. Vid de vindstyrkorna blir vinden till ett fascinerande högtonat ylande. Och förutom att det ryckte och slet i förtöjningarna och tjöt i masten, gjorde tidvattnet att vi åkte upp och ned över två meter vid bryggan. Det är inte kul att klättra iland på en lodrät stege med tvättkassen i ena handen när vinden knuffas och tjuter. Man bli yr! och det är svårt att gå dit man vill på land.

Stötts mysiga krog höll dock öppet för oss. Där fanns härlig soppa med massor av helleflundra i, friskt, kallt Riesling och vänlig betjäning.

På morgonen den 17 juni hade äntligen vinden mojnat och vi gav oss av mot Svartisen i sol och rekordvarma 14 grader. Vilken skillnad! Nu kunde vi återigen njuta av resan och omgivningarna. Svartisen är Norges största glaciär, näst efter Jostedalsbreen. Dess vita hätta lyste fint på avstånd. Väl framme i Engen tog vi oss nästan ända fram till den imponerande blågröna iskanten, först med cykel och sedan till fots. Några brittiska ungdomar var ute och klättrade med guide ute på glaciären. De tog sig fram ungefär dubbelt så fort som vi…

Från Svartisen bar det av till Rödöya med sitt imponerande berg ”Rödöy-lövet”. Det är ett populärt berg att bestiga från dess ”baksida” och väl uppe kan man lägga sig på kanten och kika stuprakt ned för den hisnande bergssidan. Om man törs. Dessutom har man förstås en magnifik utsikt. Vi såg grönklädda figurer som verkade ta sig uppåt oerhört långsamt. De rörde sig i samma område hela eftermiddagen. På kvällen kom en helikopter och lyfte upp dem. Av en lokalbo fick vi veta att de var sherpas från Himalaya som jobbade med att förbättra stigen mot toppen.

Det var inte bara de som jobbade – Clas och Calle tog sig an Fragancias rigg, som behövde rätas. Storseglet hade fastnat i masten. Några timmars slit och pyssel, och så var det problemet löst. Varför finns det alltid alltid saker på en båt som krånglar?

Tisdag den 19 var det åter kallt och grått. Vi gav oss av till Tonneshamn där vi skulle ligga säkert inför ännu ett oväder. Det kändes sorgligt att passera Polcirkelmonumentet – nu har vi lämnat midnattssolens land och vem vet när vi kan komma tillbaka?

Tonneshamn är en förvånansvärt fin och välskött hamn. Här finns alla faciliteter lätt tillgängliga och inte många fritidsbåtar att trängas med. Vår färd har sedan fortsatt via Luröya, där vi fann två fina hamnar som inte finns i vår ”Havneguide”. Det är något vi reflekterat över flera gånger förut; dessa områden rymmer många fina ankringsplatser och hamnar som inte är omnämnda.

Midsommarafton ankrade vi upp i en lagun på Hjartöya som vi känner till sedan tidigare resor. Vi band ihop våra båtar så vi enkelt kunde promenera över till Fragancias sittbrunn där vi höll knytkalas med den efterlängtade sillen och nubben. Det var med mössorna på och Louise i varmaste scooteroverallen, men vi satt ju i alla fall ute! Och jordgubbar fick vi! Men den vackra utsikten över de snöklädda topparna ”Sju systrar” såg vi inget av.

Vår fortsatta färd har varit kall, grå och ganska våt. Sex veckor har gått av vårt norgeäventyr och nog längtar vi efter den sommar som vi läst att Sverige och även södra Norge haft. Tråkigast är att vi missat många av de vackra vyerna och såväl i Vesterålen, norr om Lofoten, på själva Lofoten och nu längs Helgeland-kusten finns det ett antal besöksmål som vi inte kunnat nå på grund av vädret. Hit hör Traena – en samling öar långt ute i havet längs Helgelandskusten som vi bara skymtat i ett dimmigt fjärran och så gärna skulle besökt. 

Nu är vi på Leka, som vi även besökte i fjol. Det är en geologiskt unik ö med rödgula berg som rest sig ur jordens inre för många miljoner år sedan.

Det regnar. Men vi hoppas på krabbfångst i vår utlagda bur och väderprognoserna säger nu att högtrycket är på väg norröver. Det finns hopp.

 

DSC03774.JPG
Svartisen över bergen

observera%20iskl%C3%A4ttrarna%20i%20bakgrunden.JPG
Nästan uppe vid iskanten. En grupp isklättrare syns som små prickar strax "nordväst" om Louise huvud.

klippan%20p%C3%A5%20R%C3%B6d%C3%B6ya.JPG
Klippan på Rödöya
Trimning%20av%20riggen.jpg
Trimning av riggen.

 

IMG_0612.JPG
Midsommarfirande på Hjartöya