Hoppa till huvudinnehåll

Söderut från Stornoway (16 - 21 juli)

Publiceringsdatum: 2015-07-17

16 -17 juli:

Kul att vara tillbaks i Stornoway igen. Vi var här 2011 också och då fick vi inte heller plats i den inre hamnen. Dåligt å ena sidan att det ska vara så svårt att få ligga i marinan i den största och enda staden på Yttre Hebriderna. Men bra att marinapersonalen verkligen gör allt de kan för att hjälpa oss på plats! Så länge som det inte blåser hårt från sydost så ligger vi verkligen förstklassigt här på vår alldeles egna flytbrygga.

Vi tar en busstur runt en stor del av Harris. Tittar på the "Standing  Stones", som anses vara minst 4500 år gamla, på en "Broch" (forntida befästningsverk/bostad) och ett "Black House" (inspirerade av Peter May´s fantastiska roman/deckare från dessa trakter med samma titel).

När vi kommer tillbaks är det dags att fira Mariannes födelsedag på restaurang. Kvällen före bjöd Fragancia på en mycket bra och trevlig födelsedagsmiddag på indisk restaurang. Och nu var det dags för födelsedagsfirande igen. Varenda restaurang verkar dock fullsatt. När goda råd börjar bli dyra (vilket väl ungefär betyder att vi skulle tvingas köpa med oss fish and chips till båtarna) hittar vi en thai-restaurang en bit upp på en gata. De serverar ingen alkohol på restaurangen, men personalen rekommenderar oss att gå ner till coop-butiken intill och köpa vad vi vill ha. Så jag går dit och köper en flaska vin och några Guiness medan de andra beställer in maten.

Det blir ytterligare en trevlig födelsedagsmiddag för Marianne och oss andra.

 

Den 17:de på morgonen blåser det lite mer in i hamnen och prognoserna är olika på yr.no respektive weatheronline. Den första talar om vindar på 13 m/s från sso. Det skulle kunna bli väldigt obekvämt där vi ligger. Vi går till hamnkaptenen och ber om råd. Han kan inte ta in oss i innerhamnen där det är fullt, men vi får tips om en bra svajankringsvik om det skulle behövas. Så vi bestämmer oss för att ligga kvar tills vidare.

Sedan går vi till Tesco (matvaruhuskedja) och handlar på oss nya förråd. Känns bra att vara nybunkrade och redo för fortsatt resa söderut.

Många gånger känns det som att den här typen av tillvaro är bra därför att enkla saker - som till exempel att känna att man ligger hyfsat bra för natten, eller att matförråden är kompletterade - får en helt annan betydelse än hemma.

 

18 juli:

Dags för någon tjusig Loch igen. Vi har fastnat för Loch Claidh som ligger drygt 20 sjömil söder om Stornoway. Vi kastar loss först efter lunch för att inte behöva gå i motsatt riktning mot den ganska starka tidvattenström som finns mellan Lewis och Shiant Islands.

Västlig vind som vrider åt nordväst är utlovat, men det blir snarare motvind hela dagen och vid en av uddarna som vi ska runt blir det ganska oregelbunden sjö som gör att farten minskar ordentligt. Men det är bara tillfälligt och vi kan fortsätta till Loch Claidh som planerat. Synd bara att det ska regna och vara disigt när  man går in i så vacker natur. Gröna berg omkring oss och vi är helt för oss själva. Vi ankrar upp på 5 meters djup i en vik en bit upp i lochen om styrbord. Där bör vi ligga bra i den nordliga vind som ska komma under natten. Vårt enda sällskap är en sälkoloni som bor i viken.

Tyvärr vill vår värmare inte starta, så det blir att klä på sig ordentligt istället.

 

19 juli:

Det har regnat oupphörligt hela natten när vi går upp för att äta frukost. Stornoway Coast Guard har nu i sina väderutsändningar under lång tid och nästan varje dag beskrivit "the General Situation" så här: "A complex area av lows will maintain unsettled weather conditions in the northern part of the British Isles."

Men när det är dags att lätta ankar blir det äntligen uppehåll. Avtagande nordostlig vind under dagen och vi kommer fram till Loch Maddy tidigt på eftermiddagen. Strax innan vi kommer fram till bryggorna (för här finns det flytbryggor sedan förra året) ser vi en vit boll på en klippa om styrbord. Det är en tillsynes mycket välmående sälkut som ligger och betraktar oss. Kul att komma hit igen. Det är tredje gången på fem år nu. Vi börjar få en viss erfarenhet av Yttre Hebriderna.

Men jag känner mig lite missmodig när jag tänker på att vi snart ska lämna dem igen. De inre öarna kan inte mäta sig med tillvaron härute. Sedan må det blåsa och regna, men det är ÄR något som är MER härute än "därinne".

Djurlivet inte minst.

Några bilder från dagens skörd:

 

20 - 21 juli:

"Sedan må det blåsa och regna", som sagt. Det är vad det har gjort i två dagar nu. Visserligen tittar solen fram ibland idag, men i går var regnet horisontellt i blåsten. Bryggan som var nästan tom när vi kom hit i förrgår är nu nästan full. Det är ju inte lika kul att ligga ute i någon av "locharna" om man hela tiden ska oroa sig för ankarfästet och dessutom inte kommer ifrån båten.

Vi hoppas på att få finväder för att gå en liten bit söderut till tjusiga Loch Skipport, annars får det nog bli Loch Boisdale längre söderut där det finns bryggor att förtöja vid. Men dit är det 30 sjömil och då måste vinden lugna sig lite först. Så för närvarande är vi fast här i Loch Maddy. Det kan bli lite långtråkigt ibland, men en tur med den lokala bussen går alltid för sig. Idag har vi åkt en sväng norrut i riktning mot Berneray, ut till Atlantkusten (med blickar ut mot den vresiga sjön) och sedan tillbaks till Loch Maddy längs den södra delen av rundslingan. Det är postbussen man åker med så den stannar ofta. Dessutom är vägen så smal att möten måste ske på mötesplatser. Och busschauffören är trevlig och berättar lite om sitt liv härute. Trevligt att lyssna på honom och att se det vindblåsta landskapet glida förbi.

Nu är vi tillbaks och har lyssnat på väderutsikterna från Stornoway Coast Guard: "A complex area of lows will remain and bring unsettled weather conditions over the period".

Hmm...

Det verkar bli några dagar till här i Loch Maddy. På väg till internet-cafe´t pratar vid med den goa damen på turistkontoret igen. Jodå, vi kommer få köpa de utlovade havskräftorna av hennes son, som är fiskare, när han kommer in. Så kvällen är räddad.