Hoppa till huvudinnehåll

Mot Canna och vidare till Crinan (28 juli - 2 augusti)

Publiceringsdatum: 2015-07-29

28 juli:

Vädret fortsätter att vara ostadigt. Nordlig, kall vind ska hålla i sig till fram emot torsdag kväll. Därefter kommer ett djupt lågtryck från väster in och ger hårda sydvästvindar. Tidvis visar prognosen 20 m/s. Det här är inte vad vi vill ha. Lite trötta på det dåliga vädret bestämde vi att istället för att gå söderut till Castle Bay på Barra, där vi trivdes så bra förra året, får det bli Canna.

När man kommit dit är man över på andra sidan av the Hebridean Sea. Canna hör till "the Small Isles" och ligger "ytterst av de inre öarna". Där finns en tjusig ankarplats med bojar och därifrån är det bara drygt 30 sjömil till de skyddade farvatten som börjar vid Tobermory.

Det blir motorgång de 28 sjömilen till Canna under regntunga skyar. Vi ser en vikval på resan över och som vanligt massor av fågelliv.

Vi passerar strax norr om Cannas branta nordvägg innan vi girar styrbord in i den vackra bukten på Cannas sydostsida.

Efter att ha förtöjt vid boj och ätit middag blir det en jolletur in till Canna Cafe´/PUB. Där får vi varsin öl och pratar lite med tjejen i bardisken. Eftersom vi är de enda gästerna har hon tid att berätta lite. Hon är uppvuxen här på ön som har 25 innevånare för närvarande. I höst ska hon börja på college i Edinburgh för att studera till lantbrukare. Förhoppningsvis kan hon komma tillbaks hit till Canna för att fortsätta på det spåret säger hon. Det finns fyra barn här på ön (alla från samma familj) och när vi frågar om hur det är med möjlighet till skolgång berättar hon att förut fanns det en lärare på ön, men nu får de nöja sig med en lärare som kommer på besök några dagar per vecka (en "supply teacher").

Hon bekräftar vad vi redan hört nu av flera: "det har varit en ovanligt dålig sommar" och då kan vi naturligtvis inte låta bli att fråga hur det är här på vintern. "Jodå, det kan vara riktigt bra ibland, men i december nu i vintras regnade det oupphörligt nästan varje dag."

Men det glittrar ändå i ögonen. 

 

29 juli:

Vi stannar kvar på Canna en dag. Efter jolletur in till land och förtöjning med marginal för 2-3 meters stigande tidvatten blir det en promenad upp till det keltiska korset. Riktigt skönt väder idag. Sedan går vi tillbaks till Canna Cafe´ och äter lunch där. Vi sitter ute i solen och i lä för vinden.

Efter lunch blir det en liten promenad till och sedan är det dags att åka tillbaks till båtarna. Vi bestämmer att ta gemensam sillmiddag på Fragancia. Så vid middagsdags tar Marianne och jag jollen över till Fragancia. Vi har med oss en korg med nykokt potatis, matjessill, öl och nubbe. Och vi tar på oss nästan alla kläder vi har. För nu blåser det kallt från nordväst och solen skyms av moln.

Men det blir en jättetrevlig kväll ändå och vi njuter av både maten och den storstorslagna natur som vi omges av.

 

30 juli:

När vi kliver upp på morgonen är det 9 grader ute. På med långkalsingarna och efter frukost glider vi ut från Canna i total bleke. Det är 30 sjömil till Tobermory. Först passerar vi intill Rhums höga västsida och sedan går man strax väster om Muck innan man når fram till Mull Sound.

Utanför Rhums sydvästudde får jag syn på en vikval igen. Den är bara uppe helt kort och hämtar luft, men ser ut att vara på väg rakt emot oss. Så vi lägger motorn i friläge och väntar. Plötsligt hoppar vi till av dess blåsljud när den kommer upp till ytan igen. Nu är den bara c:a 20 meter ut om babord. Och jag lyckas faktiskt få ett par bilder av den med kameran. Vikvalar har vi sett flera gånger förut, bland annat förra året när vi var på väg hem från Yttre Hebriderna och jag nästan blev rädd att vi skulle krocka med den, men det här är första gången jag lyckats fotografera en. Vikvalarna verkar aldrig vara uppe så många sekunder åt gången. Men det är fint att se så stora djur i det fria och den här gången får vi se en val på nära håll och dessutom flera gånger.

Vid lunchtid passerar vi Ardnamurchan Point igen efter c:a en månads resa norrut.

Det har varit kallt, regnigt och blåsigt. Och fint. Fantastiskt fint.

Nu är det slut på valar, delfiner, späckhuggare, havssulor, mm för den här gången.

Redan före klockan två på eftermiddagen förtöjer vi vid en boj i Tobermory.

 

31 juli:

Dags för nästa oväder. Inte ens att gå igenom Mull Sound känns lockande, så istället flyttar vi från bojen in till flytbryggorna. Vi passar på att fylla bränsletankarna också, vilket går bra i Tobermory som har bränslepump på bryggan.

Det regnar något alldeles otroligt under större delen av dagen, men de hårda vindarna märker man inte mycket av där vi ligger. Tobermorys hamn ger bästa tänkbara skydd för vindar från syd och sydväst.

På kvällen blir det restaurangbesök. Skönt att sitta inomhus i busvädret och en redig biffstek sitter bra ibland.

1 aug:

Fortsatt busväder är utlovat av Stornoway Coast Guard. Men vi vill gärna komma vidare en bit ner mot Crinan Canal. Stax efter att vi lämnat Tobermory får vi ett regn- och blåsväder utan like rakt i nosen. Isnålar som sticker i ansiktet. Skönt då att vara inne i Mull Sound, för här inne blir det ingen sjögång. Det fortsätter så någon timme, men sedan tittar solen fram igen. På eftermiddagen kommer vi fram till Oban, där det finns gott om lediga platser trots att vi blivit varnade för motsatsen på grund av en pågående regatta.

I och med att vi knutit fast oss här så har vi fullbordat varvet norrut. Det var en dryg månad sedan vi var i Oban senast. Nu ser vi fram mot två saker till:

- bättre väder och riktig sommarsegling innan slutmålet Ardrossan nås (fast det kanske är att hoppas på för mycket)

- trevliga Crinan Canal

2 aug:

Det är drygt 20 sjömil från Oban ner till Crinan Canals inlopp. Vi får enligt väderprognosen några timmar på oss innan det sätter igång att blåsa ordentligt. Vinden ska först ligga på sydost (vilket ger sjölä), men sedan ska den gå över till syd och sydväst och öka. En kort sträcka - c:a 8 sjömil - är utsatt för sydvästen och dessutom får man då vind mot ström, eftersom Luing Sound inte kan passeras i motström. Så vi kommer iväg lite tidigare än vanligt från Oban och får en lugn resa ner till Crinan. Lagom till vi närmar oss Crinan börjar vinden öka.

Det är mycket båtar i kanalen och vi får vänta länge utanför första slussen. Det finns inga förtöjningsmöjligheter så vi får ligga och snurra tillsammans med några andra båtar. Doublefun och Fragancia får så småningom komma in som båt nummer tre och fyra och slussen är precis tillräckligt stor för att vi ska komma in.

När jag går till kanalkontoret för att betala kanalavgiften hälsas jag med "Hi, so your back again" av personalen. Trevligt att man känner igen oss - det är ju tredje gången i år vi går Crinan Canal. Vi får en ursäkt; "Sorry that we´ve kept you waiting, but it´s been a very busy day" och jag säger att man kan förstå att det inte blir så många som vill gå runt Mull of Kintyre med det väder vi har. "No, its been a lousy summer" säger hon.

Ja, det är sant. Om man talar om vädret  åtminstone. Men skottarna brukar säga att: "there are no lousy days, it´s only the weather that changes."

Och när vi lyssnar på väderprognosen från Stornoway Coast Guard pratar de om nästa lågtryck som är på väg från Atlanten. Det kan till och med bli fråga om "Severe Gale".

Skönt då att ha slussat upp till bassängen i Crinan. Här ligger vi i ett riktigt "Hurricane Hole" och här kommer inte ens orkanvindar åt oss. Vi blir nog kvar här någon dag.