Hoppa till huvudinnehåll

Från Crinan till Ardrossan (3 augusti - 7 augusti)

Publiceringsdatum: 2015-08-06

3 augusti:

Vi ligger kvar i Crinan. Det verkar som att kulingen är lite försenad, men vi har gott om tid, så vi kan stanna ytterligare dagar om så behövs.

Det finns ett hotell med pub som vi nog ska besöka ikväll. Och det finns ett litet cafe´ med wifi (som senare som vanligt inte fungerar. Det blir nog svårt med internet och uppdatering av bloggen i ytterligare några dagar, för i kanalen  finns det inte heller så många chanser).

Men på det hela taget är det lite småmysigt i Crinan. Från bassängen där vi ligger har man också en tjusig utsikt mot de gröna kullarna på andra sidan fjärden. Det blir nog vår sista vy ut mot vårt älskade "Highlands" för den här gången.

I vår bassäng ligger 5-6 segelbåtar, men dessutom ett väldigt fint gammalt ångfartyg. De ska fylla kol här i Crinan. En ganska stor publik vill titta på. Däribland vi. Calle börjar samtala med en av de grånade gentlemenen ombord - han berättar att han är fartygets "Cabin Boy" - och snart blir vi erbjudna att komma ombord och titta. Han förevisar oss den trevliga kajutan (som bland annat har en ångdriven grammofon! Enligt uppgift världens enda fortfarande fungerande) och den välputsade ångmaskinen. I kabyssen jobbar hans trevliga hustru och det ligger nybakade kakor och doftar gott på köksbänken. Vilken skuta! Och vilken entusiasm! Sånt här blir man glad av.

 

4 augusti:

Vi lämnar Crinan och går kanalen i några timmar. Stornoway Coast Guards väderprognos talar om för oss att vinden ska minska ("decrease to Gale 8" = 17-21 m/s). Vi har alltså Gale Force 9 för stunden (= 21-24 m/s)! Men vi märker faktiskt inget av vindstrykorna som närmar sig storm. Den första hälften av Crinan Canal ligger i skydd för höga skogbeklädda berg om det blåser från sydsektorn. Det enda vi märker här nere är att trädkronorna rör sig mer än vanligt och att gråa molntrasor svischar förbi däruppe.

Vi kan i lugn och ro puttra fram genom det idylliska landskapet med 4 knops fart och sippa på en kopp kaffe som samtidigt värmer händerna lite lagom.

Vi tar natthamn i Cairnbaan mitt i kanalen. Efter middagen går vi till Cairnbaan Hotel, för att få en Guiness och för att koppla upp oss på deras wifi. Det förstnämnda lyckas vi med.

 

5 augusti:

Ytterligare en kort dagsetapp. Vi tar natthamn vid kanalens ände i Airdrishaig. Regnet strilar (alternativt öser) oupphörligt under eftermiddagen och vinden är mitt i stäven om vi vill fortsätta ut mot Firth of Clyde. Visserligen blåser det inte lika hårt längre, men vi har inte heller bråttom.

Vi konstaterar gemensamt och med emfas - för vilken gång i ordningen undrar jag - att det har varit så oerhört skönt, denna fulväderssommar, att inte behöva klara av si och så många sjömil var och varannan dag.

Marianne och jag tar en kort promenad utmed kajen på kvällen och blickar ut över Loch Fyne som ska ta oss ner till Firth of Clyde och Ardrossan. Havet är nästan svart, bara vågkammarna är vita. Det regnar och blåser.

 

6 augusti:

På morgonen har vinden äntligen lugnat ner sig. Det blir rusning ut ur kanalen med alla båtar som har legat och väntat. När vi kommer ut sätter vi (för ovanlighetens skull) både genua och stor och får fin halvindssegling söderut i sjölä för Kintyre-halvön.

Det är bara tio sjömil till Tarbert, som nog är lite av motsvarigheten till Sandhamn (eller kanske snarare Marstrand) för alla seglare som håller till i Firth of Clyde utanför Glasgow.

Efter att vi förtöjt Doublefun cyklar jag iväg och köper fyra stora krabbor. Så det blir krabbkalas ikväll, även om man nog får konstatera att priset på krabbor ökar med avståndet till Yttre Hebriderna.

 

Tillbaks i Doublefun efter en som vanligt trevlig kväll ombord på Fragancia. Fina krabbor var det också.

Jag går och slänger krabbskalen och tittar ut en stund över Tarberts hamninlopp med blinkande fyrjlus och Loch Fyne. En skön och helt stilla kväll. Känns lite vemodigt att det börjar ta slut.

Imorgon har vi sista etappen ner till Ardrossan.

 

7 augusti:

När vi lämnar Tarbert vid 10-tiden på förmiddagen skiner solen från en klarblå himmel. Det var inte igår!

Vi hissar segel direkt när vi kommer ut på Loch Fyne och har fin halvvind en stund. Men sedan dör vinden och vi startar motorn igen. I nästintill bleke kommer vi ut på Firth of Clyde. Höga Arran Island om styrbord och utloppet från River Clyde om babord. Vi tuffar fram genom solglittret. Nästan ensamma på den stora fjärden. Det här är ju ändå högsommartider och vi befinner oss strax utanför Glasgow, sätet för ärevördiga Clyde Cruising Club. Men vi vet också att den dåliga sommaren medfört att många har låtit sin båt stanna vid bryggan i år. Och Belfast Coast Guard (som nu ersätter Stornoway Coast Guard) annonserar att ett nytt "Deep Atlantic Low" är på väg in mot Skottland. Det fina vädret vi har idag är bara en "weak high pressure ridge".

Jag roar mig med att titta på havssulor som störtar mot ytan.  Och vi ser också ett antal flockar av Mindre Lira. Det blir faktiskt några bilder med kameran även om det är svårt att fånga dem.

Som vanligt ser vi också mycket tumlare.

Vi kommer fram till Ardrossan tidigt på eftermiddagen.

Nu är resan slut. Och därmed också bloggandet.

Nu återstår bara att göra klar Doublefun för sin vintersömn och sedan ska vi spendera ett par dagar i Edinburgh för att bland annat titta på the Edinburgh Tattoo.

På kvällen sitter vi ute i Doublefuns sittbrunn och har gemensam sillmiddag med Calle och Ulla. Det är de tre sista burkarna matjessill som avnjuts. Det tar emot att avsluta. Det blir dubbla efterrätter och sedan ett parti plump medan solen dalar och kvällskylan kommer krypande. Man kan ha det sämre.

Vi har haft väldigt trevligt tillsammans i en fantastisk miljö. Det är bara att hoppas att vi får uppleva ytterligare ett antal sjömil tillsammans nästa år. Vad det blir då återstår att se.

"Så länge skutan kan gå

Så länge hjärtat kan slå..."