Hoppa till huvudinnehåll

"Follow us to Stornoway" (7 - 15 juli)

Publiceringsdatum: 2015-07-15

Tisd 7 juli - Onsd 8 juli:

Tisdagen och onsdagen låg vi kvar i Loch Gairloch. Nordanvinden är kall och rakt i nosen på vår önskade färdrikting dessutom. Bättre att ligga kvar.

Den lilla bryggan tar inte så många gästande båtar. Vi ligger utanpå Fragancia, som i sin tur ligger utanpå en skotsk segelbåt. Det finns ett litet kaffe/restaurang och en liten butik med baslivsmedel. En bit längre bort finns också ett värdshus med en trevlig restaurang. Ganska mycket turister kommer också hit för att göra "wild life excursions".  Med snabba gummibåtar åker man ut för att få se delfiner, vikvalar, sälar och örnar. Även ett antal kaskelottvalar har observerats.

Jag väljar att prova Haggis både på tisdagen och onsdagen, men konstaterar att den bästa Haggisen hittills var den som jag fick i Ardrossan för c:a en månad sedan.

Däremot blir det en kulinarisk höjdpunkt på onsdagen. Ulla köper havskräftor av fiskarna på bryggan och de kokas och avnjutes direkt.

I Gairloch finns också en niohåls golfbana. Den ligger mycket vackert. "Pobably the most beautiful wee (=liten) golf course in the Highlands". Vi ger oss i väg på en promenad över åsen för att se om vi kan spela en runda. Tyvärr visar det sig att det inte finns lediga starttider förrän långt fram på eftermiddagen. Men vi fick i alla fall en skön promenad i vacker natur.

 

Torsd 9 juli:

Nordanvinden har avtagit, så efter frukost lämnar vi Gairloch och fortsätter norrut. När vi kommer ut i the Minch får vi för första gången i år lite känningar av Atlantdyning. Kulingarna som avlöst varandra längre norrut gör att det blir mer skumpigt än vad vi är vana vid. Mössa och handskar kommer på.

Men vinden är ändå svag och vi puttrar på för motor. Fritidsbåtar är nu sällsynta. Efter 28 sjömil kommer vi fram till Summer Isles, som är en liten grupp öar  med  möjlighet till natthamn. Det enklaste inloppet enligt sjökortet är ifrån nordväst, men eftersom dyningen är hög så väljer vi den enligt sjökortet lite trickigare infarten från söder. Där är det sjölä, men ett sjökortsdjup på endast dryga halvmetern. Men med en tidvattenhöjd på drygt fyra meter blir detta det bästa sättet att ta sig in i lagunen. Vi ankrar upp och äter lunch. Vi är ensamma i denna fina naturhamn trots att det är mitten på juli snart. Men himlen är inte riktigt så blå som man  önskar på sådana här platser och vi beslutar oss för att fortsätta till Loch Inver ett par gångtimmar längre åt nordost för att ta natthamn där. Vi får plats vid den lilla flytbryggan utan att behöva trängas. När vi tar en drink i sittbrunn är det enda sällskapet en säl som nyfiket tittar på oss. Vi har sett väldigt mycket säl hittills, men när dyker delfinerna och valarna upp?

Nu är vi långt norrut på Skottlands västkust. Hoppas att vädret blir fint så att vi får njuta av den mäktiga naturen här uppe.

 

Fred 10 juli:

Det regnar och blåser kraftigt när vi vaknar. Skönt att inte ligga ute vid Summer Isles nu. Läge för en bryggdag igen.

Lörd 11 juli:

Fortsatt gråväder. Vi beslutar oss för att ta en busstur till Ullapool som är en centralort i den här delen av Skottland. Den lilla bussen med plats för c:a 10 passagerare avgår en gång om dagen och sedan har man tre timmar på sig i Ullapool innan det är dags för hemfärd. Resan går över ett synnerligen glest befolkat landskap. Men det är vackert med det gröna och ändå så karga. Ullapool ligger fint vid en djup Loch och är välbesökt av turister. Många tar sig hit med husbil, eller för att vandra i den mäktiga naturen. Inte så många seglar hit.

...och med det eländiga väder vi tycks ha hela denna sommar så känns det ibland som vi förstår varför.

Sönd 12 juli:

Vi ligger kvar i Loch Inver. Får igång kortvågsradion som har krånglat. Skrubbar teaken i sittbrunn med mögelborttagning. Ett par Guiness på puben samtidigt med Wimbledonfinalen blir dagens höjdpunkt.

 

Månd 13 juli:

Äntligen lite bättre väder. Vi fortsätter norrut längs kusten. Fin segling upp mot Stoer Head med revat i stor och genua i sydvästlig vind. Fin balans i båten och bra gång. Den förväntade sjögången på grund av pålansdvinden är inte alls så farlig som befarat. När vi rundat udden The Old Man of Stoer tar vi in storen för att bara åka med den förliga vinden på genuan. Efter några timmar rundar vi Handa Island. Här ser vi stormfåglar igen för första gången denna säsong. Strax därefter girar vi styrbord in i Loch Laxford. Tyvärr dock ett duggregn som kan väta ned vem som helst och de föväntade naturscenerierna försvinner i diset. Väl inne i Loch Laxford girar vi norrut i en av dess armar. Sedan genom en smal passage och runt en liten ö. Där ankrar vi upp på 5 meters djup, med marginal för tidvattnet att sjunka ett par meter till.

När duggregnet upphört befinner vi oss i en tjusig och enslig ankarplats i nordvästra Skottland. Efter middagen sjösätter vi jollen och ror över till Fragancia för ett parti plump.

När vi ror tillbaks till Doublefun har vinden mojnat helt. Vi sitter uppe ett tag och läser innan det är läggdags. Genom salongsfönstret ser vi en säl sticka upp huvudet några meter ut om babord och titta nyfiket på oss.

 

Tisd 14 juli:

På kortvågsradion har jag fått in en vindprognos som visserligen förutspår västlig till sydvästlig vind, vilket är helt fel om man vill gå till Stornoway på Yttre Hebriderna. Men vinden ska inte vara så stark och dessutom avta succesivt under dagen. Efter radiokontakt med Fragancia beslutas att vi går ut och känner efter. Blir det för guppigt kan vi alltid vända eller gå upp till Kinlochbervie några sjömil norrut.

På med långkalsingarna, fleecetröjan, windstoppern, sjöstället, mössa och skidhandskar och upp med ankaret. Detta är den 14:de juli!

Sjön är snäll när vi kommer ut ur fjorden. Det blir en bekväm dag för motor över "The Minch", även om vi räknar till 6 regnskurar på vägen över. Däremellan har vi skön sol flera gånger. Vinden minskar precis som förutspått och när vi närmar oss Stornoway är det nästan bleke.

Någon timme före ankomst hälsas vi välkomna av en ovanligt stor delfinflock. Det kokar i vattnet och de gör konster runt båten. Härligt! När vi lämnade Yttre Hebriderna förra året fick vi också delfinshow. Då kändes det som "Välkomna åter". Nu känns det som "Välkomna tillbaks igen!"

Vi ser också en Vikval på håll.

Efter 48 sjömil går vi in i Loch Grimshader c:a 3-4 sjömil söder om Stornoway och ankrar upp längst in i viken. På vägen över fick vi veta att det var fullt i Stornoways marina om vi inte vill ligga vid kaj - och det vill vi inte. Vi börjar bli för gamla för att klättra på hala stegar!

 

Onsd 15 juli:
På väg in till Stornoway kontaktar vi Stornoway marina på VHF-radion och frågar om det går att ordna plats åt oss vid flytbryggorna. Jag talar om att vi är fyra personer och att tre av oss är väl över 70 år och det verkar hjälpa.

Efter att först ha fått hjälp med förtöjningslinorna och att komma in till kaj får vi erbjudande om att ligga vid den flytbrygga som används av kryssningsbåtarnas "tenders". Det blir en jättebra plats centralt i stan.

Nu ska vi göra Stornoway i några dagar.