Hoppa till huvudinnehåll

Ankarplatser i Yttre Hebriderna (25 juli - 4 aug)

Publiceringsdatum: 2014-07-25

kvällsbild från ankarviken "South Harbour" på Scalpay

Nu fortsätter vi vår resa i de yttre Hebriderna.

Fredag 25 juli:

Ytterligare en härlig högsommardag här ute!

Vi har bara flyttat oss 13 sjömil söderut idag. Återigen massor av djurliv att titta på (en "Minke Whale", dvs Vikval, idag också). Och imorse blev det också sommarens första dopp! Det känns som verklig tur att få sånt här fint väder just nu.

Nu ligger vi i en liten väl skyddad lagun som heter Poll an Thiegmhail (i Loch Rodel). Den har ett smalt inlopp som blir tillräckligt djupt vid en viss höjd på tidvattnet. Vid lågvatten är den en helt sluten bassäng. Vi var här 2011 också, men då var det busväder.

Här inne finns tre bojar och Fragancia och vi delar på en av dem.

Jollen är sjösatt och snart ska vi åka in till det lilla hotellet som ligger inne vid kajen. Det ska bli Haggis ikväll!

 

Lörd 26 - Sönd 27 juli:

Nu är det litet sämre väder i antågande igen. Ett flackt lågtryck ska passera upp över brittiska öarna under helgen, så då blir det bra att söka skydd i Loch Maddy, som är en liten centralort på norra Uist. Från Loch Rodel är det bara 11 sjömil dit, men vi kan ändå inte ta sovmorgon eftersom vi på grund av tröskeln till Poll an Tighmhail måste lämna vår ankarplats innan tidvattnet sjunkit för mycket.

Så redan på förmiddagen går vi in i Loch Maddy. Det småregnar och sakta tilltar vinden. Skönt då att upptäcka att man har gjort helt nya flytbryggor i hamnen. De är så nya att man håller på att slutföra elinstallationen.

Är det skönt att det har kommit hit flytbryggor så att man slipper ankra eller i bästa fall ligga på boj? Javisst är det bekvämt och visst är det skönt att kunna ta elektrisk ström från bryggan. Och visst måste det innebära ett lyft för båtturismen hit ut. Det är många fler båtar här i Loch Maddy än när vi var här för tre år sedan och då var vi ändå en svensk eskader med sju båtar. Då räckte inte bojarna till alla när Stornoway Coast Guard gick ut med en gale warning. Nu får alla som vill plats vid flytbryggan.

Men samtidigt är det naturligtvis så att för varje flytbrygga som läggs ut härute i de Yttre Hebriderna så knapras det in lite grand på känslan av äventyr och vildmark.

Vår ljungkvist på pulpiten för "north of Ardnamurchan" sitter kvar, men färgerna i den bleknar lite.

Men trots fler flytbryggor (...eller kanske på grund av?) så märker man att Stornoway Coast Guard hålls ordentligt sysselsatta med att undsätta båtar som hamnar i besvärliga situationer.  Nästan varje dag hör vi på radion att de får gå ut och undsätta någon båt. Igår bogserade man in en segelbåt med motorhaveri hit till Loch Maddy. Det hörs på röstläget hos den undsatte att det har varit en påfrestande upplevelse att driva med strömmen mot klipporna. För någon dryg vecka sedan hörde vi ett May Day-anrop utanför Tobermory och från en position bara någon knapp sjömil från där vi själva befann oss. Båten hade gått på ett klipprev och de trodde sig börja ta in vatten. Det var imponerande och lärorikt att lyssna på den snabba och professionella undsättningen.

Stornoway Coast Guard imponerar på oss!

Idag, söndag, ligger vi kvar i Loch Maddy. Vi ska kolla om hotellrestaurangen håller samma fina kvalitet på maten som för tre år sedan.

Men imorgon hoppas vi att vädret är sommarlikt igen och att vi får hitta någon tjusig ankarplats för natten.

Månd 28 - Onsd 30 juli:

I måndags lämnade vi Loch Maddy för att gå vidare de 19 sjömilen söderut till Loch Meanervagh på ön Benbecula. Vi hade egentligen tänkt gå till Wizard Pool i Loch Skipport men tilltagande vindar från sydväst väntades inom c:a ett dygn och då kan de kraftiga fallvindarna från berget Hecla bli besvärande i Loch Skipport.

Efter en stunds resa i stiltje ser vi en delfinflock om styrbord. I ytan ligger också en liten delfin stilla och flyter, så vi kör närmare för att se vad det är frågan om. Den lilla delfinen ligger helt stilla i vattenytan och en eller två större simmar runt den. Efter en stund (när vi undrar om den är död) börjar den pyttelilla delfinen röra sig och vi tror (hoppas?) att det är fråga om en nyfödd unge. Den lilla ryggfenan försvinner under ytan och kommer strax upp igen en bit längre bort. Dags att simma vidare!

 

Inloppet till Loch Meanervagh är mycket smalt och när man kommer in är det inte heller så gott om plats. Det ligger en gammal risig flotte från fiskodlingsverksamhet i den lilla fladen och vi väljer att lägga ankaret mot vindriktningen och sedan fendra av och förtöja med babordssidan mot den halvsjunkna flotten. Då får vi "två" ankare istället för ett och behöver inget svajutrymme. Sedan är det bara att hoppas att den risiga flotten inte börjar driva eller - ännu värre - sjunker just den dagen som vi har valt att förtöja vid den.

 

Vindarna tilltar under eftermiddagen och grå skyar och nästan horisontella regnoväder drar förbi.

Vi blir kvar i Loch Meanervagh under tisdagen. Vi överväger att fortsätta ner till Loch Boisdale, men risken att inte hitta en ledig boj att förtöja vid kombinerat med uppgiften om dåligt fäste för ankring gör att vi väljer att stanna kvar tills kulingen har dragit förbi.

 

Sådana här dagar (tisdagen) blir långtråkiga, men Ulla har bakat en kaka och vi tar jollen de 75 metrarna över till Fragancia för en pratsund och lite kortspel. För säkerhets skull får Marianne först hålla jollen i slak lina medan jag provar om jag orkar ro mot den starka vinden.

När vi stiger upp på onsdagen är vädret bättre och prognosen talar om minskande vindar det närmaste dygnet. Seglingen ner till Loch Boisdale går dock tidvis i styrka 6 Beaufort (11-14 m/s), men med Yttre Hebriderna som vågbrytare mot Atlanten och den västliga vinden, så det blir en bekväm resa ändå.

Framme i Loch Boisdale hittar vi lediga gästbojar att förtöja vid och jollen sjösätts igen. Det blir först en eftermiddagstur in för att handla och besöka puben som hör till hotellet. Ett trevligt ställe så vi bokar in oss för restaurangbesök/middag också.

Nästan folktomt, grå skyar och vinden viner. Men det finns en bra plats att förtöja jollen vid inne vid kajen, det finns en pub och en restaurang som serverar både krabbklor och haggis. Man kan nog inte ha det bättre.

 

Torsd 31 juli - Lörd 2 augusti:

I torsdags fortsatte vi de 19 sjömilen ner till Castle Bay på Barra. Sommarväder och vindstilla igen. Vi hittar bra bojar att förtöja vid och med jollen tar vi oss in till kajen vid färjeterminalen. Här finns det lite mer liv än i Loch Boisdale, med en ordentlig livsmedelsaffär, ett par hotell/några restauranger och till och med en liten turistinformation.

Efter att ha handlat mat blir det besök på ett litet cafe´ med utsikt över bukten och när vi sedan ska ta jollen tillbaks ut till båtarna så har en fiskare med nyfångad hummer och krabba lagt till bredvid vår jolle. Vi får köpa sju krabbor och en hummer för 10£. Så till kvällen blir det ett rejält krabb- och hummerkalas ombord. Helt intill kanten av den blåa Atlanten.

 

Igår (fredag) åkte vi buss runt Vatersay och Barra. Strålande väder hela dagen förhöjer landskapsscenerierna. Alla längs vägen vinkar åt busschauffören och alla från ön som åker med i bussen har mycket att prata om med henne. Vägen är inte mer än tre meter bred och möten kan bara ske på mötesplatser. Längst i norr på Barra ligger flygplatsen. Någon byggd landningsbana finns inte utan landning sker direkt på den långgrunda sandstranden.

Idag, lördag, har vi varit och tittat på Kisimul Castle tillhörande klanen MacNeils of Barra och nu ska vi  strax åka över till Fragancia för att ha planeringsmöte. Vi behöver snart dra oss tillbaks mot de inre öarna igen och hitta någon bra plats för vinterförvaring. Men det verkar som att vi blir kvar här även imorgon. Ett oväder med vindar på 30-35 knop ska blåsa förbi innan vi släpper taget om vår boj här i Castle Bay.

 

Sönd 3 augusti:

Natten till söndagen blåser det hårt. Vi ligger fast vid våra bojar, men ibland får vindkasten båten att kränga till ganska ordentligt. Men det går ändå hyfsat bra att sova när man inte behöver oroa sig för ankarfästet.

På morgonen har det lugnat sig lite och tack vare att min månadsprenumeration på BT-Wifi (British Telecom) för första gången fungerar här ute i ökedjan, kan vi detaljstudera väderutsikterna. Vi kommer befinna oss mitt i lågtryckscentrum under några timmar. Vinden bör minska mitt på dagen och det ska vara stiltje i hela Little Minch (vattnet mellan Inre och Yttre Hebriderna) fram till sent på kvällen, trots att det är gale warning (17-21 m/s) bara c:a 20-30 sjömil västerut.

Så vi beslutar att vänta någon timme så att dyningen från nattens oväder får lägga sig litet och sedan prova på att tuffa över till Canna, som har en fin naturhamn längst ut bland de Inre Hebriderna. Det är 38 sjömil dit, så vi har marginal att hinna dit innan nästa kuling, som förväntas ligga på 5-7 Beaufort från väster.

Vi får en fantastisk överfart. Visserligen inte segling utan motorgång i stiltje, men under klarblå himmel med hela horisonten runt oss täckt av tjocka moln. Som om vi befann oss i orkanens öga, men i ett makroperspektiv.

När vi har färdats c:a en tredjedel av sträckan dyker en vikval upp alldeles framför stäven. När vi är c:a fem meter ifrån den försvinner den ner under ytan igen och vi blir nästan rädda att krocka med den.

Sedan blir även resten av resan fylld av show av alla de djur vi fått se tidigare under vår resa i spridda skurar. Havssulor som störtdyker mot ytan, massor av sillgrisslor, lunnefåglar, stormfåglar, säl och tumlare. De bjuder på hela skådespelet idag, vår sista dag här ute. Och vid två tillfällen bjuds vi på delfinshow*. Det som vi inte fått hittills på den här resan får vi nu av bästa märke. Vilken magnifik, grande final!!

Fantastiskt och samtidigt en aning vemodigt att känna att det här kanske är sista gången man får uppleva sånt här på egen köl.

Men tack för uppvisningen allihop!! Vi känner oss välkomna tillbaka.

Det blir en skön kväll vid boj när vi kommit fram till vackra Canna. Nu får vi vänta på västanvinden och så får vi se om det ges tillfälle att komma förbi Ardnamurchan Point imorgon, eller om vi blir kvar här i väntan på lugnare väder.

* På en av de filmsekvenser jag tog kan man tydligt höra hur de piper/skriker. Det har vi aldrig upplevt förr.

 

Månd 4 augusti:

Det blåser fortfarande hårt på morgonen när vi vaknar. Med hjälp av kortvågsradion får jag in vindprognosen som säger att vinden sakta ska avta under dagen och samtidigt vrida åt syd. Så det blir en fråga om att komma iväg tillräckligt sent för att inte få för hård västlig vind, men samtidigt inte så sent att vi får rak motvind på slutet.

Det är 32 sjömil till Tobermory och vi lämnar Canna i fortfarande ganska frisk vind mitt på dagen. Det blir en härlig segling längs Rhums västsida. Vid ett par tillfällen får vi sällskap av delfiner idag igen. Sakta avtar vinden och så småningom startar vi motorn och passerar Ardnamurchan Point. Nu är vi inte längre "north of Ardnamurchan" och nu lämnar vi havet bakom oss. Det var sjutton dagar sedan vi passerade förbi här och sedan dess har vi legat vid boj eller för ankare i fjorton dagar. Nu är vi tillbaks där det finns gott om flytbryggor.

Nu börjar vår båtresa som började i mitten på maj i Sortland norr om Lofoten så smått att närma sig sitt slut.