Eskadern Lugn seglats runt England 2011

11-10-14 14:00

Loch Eribol i norra Skottland. Foto: Bengt Vallin

Välkommen till vår blogg om vår eskader runt England!

Här finns en dagbok och bilder (klicka på bilderna för att se dem i större format) från vår seglats, som pågick från juni till september 2011.

Eskaderns Syfte: Att i lugn takt, i trevlig samvaro och under goda väderförhållanden via Shetlandsöarna segla runt England.

Vi var totalt 8 båtar med längd mellan 34 och 44 fot.

Vår färdplan:

Först går vi över till Skagen på Jyllands nordspets. Därifrån till norska Sörlandet. Vi följer sedan norska kusten uppåt och går i höjd med Stavanger ut till Utsira där vi firar midsommar. Från Utsira seglar vi över till Shetlandsöarna. Sedan via Fair Isle ner till Orkneyöarna. Efter Orkney seglar vi norr om Skottland till Yttre Hebriderna. Vi följer denna ögrupp söderut och besöker några "Lochs" innan vi går över till Skye i Inre Hebriderna.
I Tobermory avslutas etapp 1 av eskadern och några båtar lämnar oss för att ta Caledonian Canal och sedan segla hem över Nordsjön.  Kvarvarande båtar seglar söderut och går sedan över till Irlands ostkust, vilken vi följer söderut. Vid Kilmore Quay avvaktar vi rätt väderfönster för att gå ner till Scillyöarna utanför Lands End. Efter några dagar där går vi vidare till engelska sydkusten och följer den österut till Dover där vi korsar Engelska Kanalen. Vi följer slutligen Nordsjökusten - möjligen går vi in ett tag i holländska kanaler - till Kielkanalens mynning i Nordsjön där eskadern formellt avslutas.

Vi kommer inte att kunna uppdatera vår blog dagligen. Det kan nog tänkas att det blir mer än en vecka ibland mellan uppdateringarna. Men om du vill skriva en rad (det brukar vara trevligt att få post) så går det att skicka mail till oss på clas.murvall@bredband.net.  Om du vill veta mer om vår resa så kan du också titta på två av de deltagande båtarnas egna bloggar på följande webadresser:

http://paula-jan2011.blogspot.com/

www.resdagboken.se och sök på resenär: SYEvelina

Fred 16 - Lörd 17 Sept:

Kl 04 på morgonen letar Doublefun sig ut ur Heiligenhafens hamn i beckmörker. Nu har vi sagt adjö till alla. Det känns naturligtvis litet tomt efter mer än tre månader i trevligt sällskap. Vinden är fin i några timmar, men avtar fram på eftermiddagen. Det är helt enligt prognosen. Vi räknar med att gå för motor hela natten och siktar på Kalmar. Natten blir lång och mycket kall (-1 grad C rapporterades från Jönköpings Flygplats), men när solen går upp är vi ute på Hanöbukten.
Hanöbukten i bleke 825

Vi är tillbaks i Sverige efter fyra härliga månader.
Och radion spelar ”Ring så Spelar vi”, med Lisa Syrén.

Tack för den här gången!

Clas och Marianne på s/y Doublefun
 

Torsd 15 Sept:

Fortsatt hård vind, men Fresia och Paula väljer att gå vidare hemåt. På kvällen tar vi adjö för den här gången till Ulla och Carl-Henrik (Fragancia). De ska lägga båten i Helsingborg och vi ska hem till Stockholm. Än en gång tack Ulla och Calle för allt roligt som ”klubbmästeriet” ordnat åt eskadern!

Onsd 14 sept:

Den hårda vinden fortsätter och vi kommer inte vidare. Nu börjar alla längta hem. Kenneth och Harriet (Evelina) lämnar båten i Heiligenhafen eftesom de behöver åka hem en vecka. Kvar i Heiligenhafen ligger nu bara Doublefun, Fragancia, Fresia och Paula.

13 sept:

Kvar i Heligenhafen med vinden tjutande i riggen. Men inget ont som inte har något gott med sig. Nu hinner vi åka till ”Calles” och handla billigt vin, öl och sprit. Det blev inget tillfälle för det på Helgoland (se Evelinas fina dikt den 7 sept nedan), men det här blir ganska bra det också.
850

 

 

12 sept:

Väderprognosen talar om ökande vindar från sv under dagen. Vi vill gärna komma så långt det går nu, när hösten gör sig alltmer påmind. Vi har kontakt med skjutfältet Todendorf öster om Kielfjorden och får till vår glädje beskedet att vi inte behöver gå ut till den yttre skjutområdesgränsen, vilket skulle kunna bli otrevligt om vinden ökar till den förutspådda (6-7 Beaufort). Istället blir det en fantastisk segling i vindar på upp till 17 m/s, där vi slipper havssjöar eftersom vi aldrig behöver gå ut längre från kusten än 3-4 sjömil

849 Fragancia i full fart

 

På kvällen går alla ut på restaurang och äter hel kokt torsk med smält smör, pepparrotsgrädde och ”salzkartoffeln” – en tradition som Doublefun har sedan många år i Heligenhafen.

847 Hög stämning – och fina fisken!
”Före”

 

848 "Efter"

 

 

 

 

 

 

 

11 sept:

Alla enas om att gå till Rendsburg i Kielkanalen. Roligt att vi får sällskap en bit till på vägen. På förmiddagen slussar vi in Kielkanalen och lämnar Nordsjön för denna gång.

845 Slussportarna stängs och Nordsjön försvinner bakom dem.

Boulefinalen - mellan Fresia och Doublefun - spelas direkt efter ankomst till Rendsburg.

846 Finallagen skålar med varandra inför finalen. Det blir en klar och välförtjänt seger för Fresia (Marianne och Bengt), som genomgående under hela turneringen har visat sig vara bäst på detta.

 

844 Prisutdelning sker på restaurangen efteråt. Fina muggar med motiv av ”puffins” (=Lunnefåglar) blir det uppskattade förstapriset.

 

10 sept:

Avfart vid 10-tiden när vattnet var tillräckligt högt för att komma ut ur hamnen och passera tröskeln på sandbankarna utanför. Nästa djupa lågtryck ligger ute över Atlanten (resterna av orkanen Katia) och vi vill komma in i skydd av Kielkanalen så fort som möjligt. Så vi väljer att hoppa över Helgoland den här gången. I mörkret kommer vi in till Cuxhafen kl 9 på kvällen efter 67 sjömil. Det blir en skål med alla på bryggan framför Doublefun för att formellt avsluta eskadern.

En sammanfattning av eskadern blir:
Den har givit härliga minnen och fantastiska upplevelser. Framför allt grundar sig detta på två komponenter:

  • de nordliga latituderna på resan; Shetlandsöarna, norra Skottland, Yttre och Inre Hebriderna var mäktiga och otroligt vackra med fantastiska naturupplevelser.

  • eskadern har givit flera nya trevliga bekantskaper. Vi delar många roliga minnen och sånt kan leda till riktiga vänner.

Nu gäller segling hemåt i den takt som var och en föredrar.

9 sept:

Avfart kl 06.30. Sjön lugn och nästan ingen vind. Motorgång för att hinna fram innan vattnet blir för lågt över tröskeln mellan sandbankarna. När vi surfar in med bränningarna utanför Langeoog har vi som lägst 3,2 meter på lodet. Det känns litet väl knappt. När vi ska in i hamnen går Paula (som kom fram först) på grund flera gånger i hamninloppet och kommer inte in. Telefonsamtal till hamnkapten som ger direktiv att hålla mycket nära den västra piren.
Vi kommer in den vägen, men kan med det sjunkande tidvattnet inte gå fram till båtklubbens platser där vi ska ligga för natten utan får tillåtelse att ligga på en annan brygga avsedd för kommersiell trafik och vänta tills vattnet blir tillräcklig högt (vid halvniotiden på kvällen).

843

 

8 sept:

Kvar i Borkum. Fortfarande mycket stark västvind på morgonen. Under dagen avtar vinden sakta. Alla slappar i sina båtar. Marianne och jag tar en busstur in till stan och handlar. På kvällen skepparmöte på krogen och vi bestämmer oss för att utnytta det imorgon fredag tillfälligt lugnare vädret till att gå till Langeoog och därefter direkt till Brunnsbuttel. Till lördag förutspås ännu ett oväder komma in över tyska bukten med ”Orkanmässige Böen”.

7 sept:

Kvar i Borkum.Väderrapporten på morgonen: sv till v Beaufort 8-9 med byar på 11 (85 km/h=23,6 m/s) (”Orkanmässige Böen”).

841 Det får bli flundra på restaurangen igen och till den diktar Kenneth och Harriet så här:

Vi sitter på Borkum
riskerar bli torkum

Ty korkum på korkum
vi öppnar i Borkum.
Till Helgoland måste vi snarast nu fara
ty whiskeyn på Lidl är blaskelig vara.
För dryckenskapsformen
vi har ökat normen
Nej, nu får det snart ta en ände på stormen!

6 sept:

Kvar på Borkum. Vädret försämras ytterligare. Prognosen 8-9 Beaufort, med byar på 10. På kvällen vid 10-tiden kommer det mycket kraftiga byar och slagregn. Fresia mäter tillfälligt 30 m/s på sin vindmätare. Inte så konstigt att man förtöjer för storm!

839 Utsikt över hamnen i Borkum 

840 Fresia förtöjd för orkan

 

5 sept:

Vi beslutar stanna på Borkum efter att ha hört vädret på morgonen. Det börjar bli höstväder.

4 sept:

Från Lauwersoog till Borkum.  När vi ska gå ut i den östra farleden från Lauwersoog finns den inte längre kvar. Detta är inte ovanligt bland de frisiska öarna där öppningarna mellan sandbankarna längs Nordsjökusten i genomsnitt flyttar sig c:a 500 meter österut varje år, tills någon storm till slut ger en öppning långt västerut igen. Men den västra farleden finns kvar och ligger i hyfsad överensstämmelse med sjökortet. Att segla här i nedsatt sikt och utan dagsaktuella sjökort eller en bra radar är inte att rekommendera.

Boulesemifinal på eftermiddagen (Doublefun vinner mot Fragancia) och restaurangbesök med flundra på kvällen. Den som kommer till Borkum rekommenderas att besöka restaurangen i Schutzhafen på Borkum!

3 sept:

837 Vacker resa genom norra Friesland via Dokkum, det börjar bli höstljus.

838 Genom Lauwersmeer till Lauwersoog där vi åter slussar ut i Nordsjön innan vi tar natthamn.

 

2 sept:

833 In i de holländska kanalerna igen vid Harlingen och natthamn i Frieslands huvudstad  Leuwarden. Avslappnad slussning.

834 På ingående i Leuwarden betalas ”bruggeld” i träsko. Fresia.

835 Marianne stoppar pengar i träskon. 

836 På kvällen åt vi Rijstafel i Leuwarden

 

 

1 sept:

831 Till Stavoren i Ijselmeer (Holländsk båt)

832 På kvällen hade vi skepparmöte under tak med utsikt över Ijselmeer

 

31 aug:

Vi ligger kvar i Sixhafen. Inger åker hem efter drygt tre veckor ombord på Doublefun. Hon kom ombord i Dublin som total nybörjare och har fått uppleva mycket vågor och mycket regn – men hela tiden haft sitt glada humör kvar.

30 aug gick vi från Brassemermeer till Amsterdam.

829

Väntan vid järnvägsbron strax norr om Brassemermeer med sockerkaka.

 

 

 

851 Genom Harlem

 

 

 

 

 

828 Genom Amsterdams hamn

 

 

 

Sent på kvällen gick vi in i Sixhafen i Amsterdam.

Fred 26 aug - Månd 29 aug:

Sträckan Dunkerque till Blankenberg i Belgien blev på loggen 30,4 sjömil, men i sjökortet är den betydligt längre. Med stark medström, sjölä och en vind på 13-15 m/s går det undan! Härlig (och bekväm) segling med bara genuan utrullad. I Blankeberg träffade vi den här resans trevligaste hamnkapten. Bland annat bjöd han oss SXK-are på en ordentlig rabatt på hamnavgiften. På kvällen njöt vi av en Leffe (belgiskt Trappistöl), vilket har blivit en tradition för Doublefun i Blankenberg.

738 Carl-Henrik, Ulla, Marianne och Inger med varsin Leffe (blond respektive bruin) i Blankenberg

På lördagen fortsatte vi till Vlissingen i södra Holland och därifrån vidare kanalvägen till den lilla staden Veere. I och med det så har "Lugn Seglats" lyckats klara av fyra länder på fyra dagar! Den kommande väderförsämringen fick oss att välja att gå in i kanalerna istället för att fortsätta i Nordsjön. På väg in mot Vlissingen tornade åskmolnen upp sig och himlen tömdes på sitt innehåll.

740

På väg mot Vlissingen. Paula möter tung trafik.

 

 

 

 

 

741

Evelina på väg mot Vlissingen med åskmolnen som tornar upp sig bakom.

 

 

 

 

Veere har en klockstapel (som höll många vakna på natten) och en synnerligen trevlig seglarrestaurang/klubbhus. Där samlas familjer - mor/farföräldrar, barn och barnbarn, hundar och katter - i en kakofoni utan like. Och där serveras de bästa musslor med pommes frites som kan hittas i Holland. Det är vad vi tror i alla fall.

742

Musslor med pommes frites.

 

 

 

 

 

743  Den mysiga seglarrestaurangen i Veere. För alla åldrar och alla stilar.

 

 

 

 

744  ...och vår eskader hittade ett eget hörnbord.

 

 

 

 

 

Söndagen den 28:de blev det vidare transport i de holländska scheldrarna (innanvattnen i södra Holland) till den gamla staden Wilhelmstadt. Stark vind och ett omåttligt regnande hela dagen mildrar åtmninstone längtan efter "den gamla Nordsjön". Även här fick vi ett jättefint mottagande med lotsning av följebåt in i den trånga stadshamnen.

745 Möte - i regn och blåst - med typisk kanalpråm i södra Holland.

 

 

 

 

746

Marinan i Wilhelmstad kom ut och mötte oss med lotsbåt och hjälpte hela eskadern in i den trånga hamnen.

 

 

 

Idag måndag har vi fortsatt genom holländska kanaler på Standing Mastroute. Det har varit kallt i luften - men det har inte regnat! Härligt när det inte regnar! Natthamn strax norr om Alphen an den Rijn.

748  Broöppning i Dordrecht.

 

 

 

 

 

Sönd 21 aug - Torsd 25 aug:

Söndagen tillbringades i Brighton. Vi besökte de gamla kvarteren (the Lains) med sina smala gränder, vi åt en glass lyssnade på en saxofonorkester i en grön park och självklart även piren - typiskt engelskt sommarliv.

På måndagen gick vi de dryga 20 sjömilen till Eastbourne i helt lugnt väder.

735

Beachy Head fem sjömil före Eastbourne.

 

 

 

 

 

Eastbournes marina ligger helt skyddad innanför slussar. Det kan vara skönt att någon gång ligga på en plats där man vet att det kan blåsa hur mycket som helst utan att det börjar gnaga eller gnälla från någon fender eller förtöjningslina just när man krupit till kojs - men hamnen som sådan blir nog litet för mycket av "Hammarby Sjöstad" för vår smak.

Bättre då med Dover dit vi kom följande dag efter 44 sjömils segling med gennaker i 7-9 m/s. I Dover ligger man i en "riktig" hamn som lever i allra högsta grad. Det är obligatoriskt att ropa på "Dover Trafic Control" på VHFén för att få tillstånd att passera in i hamnen. Anrop ska ske när man är två (!) minuter före piröppningen och finns det då ingen yrkessjöfart i vägen så får man tillstånd att gå in. Därefter ropar man på marinan och tilldelas en plats vid brygga. Som vanligt hade vi föranmält oss via mail/telefon och var väntade och välkomna när vi kom.

På onsdagen låg vi still i Dover och var bland annat och tittade på världens äldsta bevarade båt. 3500 år gammal - äldre än Tutankamon och Moses. Skepparmöte på en trevlig pub på kvällen och beslut om avfärd kl 07 följande morgon.

736

Skepparmöte i Dover på puben...

 

 

 

 

 

737

...där förstapriset i dagens frågesport tilldelades bengt och Marianne. En lysande studsboll importerad av Calle och Ulla från Kina.

 

 

 

Idag - torsdag - har vi lämnat England och gått till Dunkerque. Utfarten från Dover skedde i samlad tropp efter tillstånd från Dover Trafic Control, men blev ändå litet dramatisk eftersom den sydvästliga vinden på 8-9 m/s åstadkom en vild sjö utanför Dovers pirar. Sex svenska segelbåtar studsade omkring som bollar i en lotterimaskin de första fem hundra metrarna ut från pirarna. Men när vi väl tagit oss över den 8 sjömil breda trafksepareringszonen fick vi en härlig segling till Dunkerque i sjölä från den franska kusten. På kvällen gemensam middag i stan.

Tisd 16 aug - Lörd 20 aug:

På tisdagen gick vi 40 sjömil i regn och dimma och 11 - 12 m/s till Brixham. Mot slutet blev vädret dock lite bättre. Brixham är en typisk semesterort med små trevliga restauranger nere vid hamnen. Många hamnar är nu fullbokade efersom augusti är den riktiga högsäsongen för engelsmännen, men våra brev från "the swedish cruising association" hjälper oss att fä förhandsboka platser och att få ett positivt bemötande i de vanligtvis fyllda hamnarna.

731 På väg in till Brixham 

 

 

 

 

 

På onsdagen upp igen med tuppen för vidare transport till Weymouth. Där var det stor festival och vi fick bland annat möjlighet att se the Red Arrows flyguppvisning.

732

The Red Arrows

 

 

 

 

 

Torsdagen den 18:de regnade det kraftigt på morgonen, men vi gav oss iväg med en prognos på 6-7 m/s nord-nordostlig vind, med sikte på Cowes. Redan när vi kom utanför pirarna var vinden betydligt hårdare än så. Sedan tilltog den under hela dagen och i valet att gå ytanför eller innanför overfallsområdet utanför St Albans Head valde de flesta av oss att hålla tätt intill kusten, för att på så vis få sjölä. Samtidigt gäller det då att - om möjligt - gå så nära land vid St Albans (och ytterligare en senare udde) att man kan slippa de värsta overfallsen. Det gick ganska bra för Doublefun som låg efter Fresia och Paula - vi kunde anpassa oss efter de rapporter vi fick av dem på VHF-radion. Men sjöarna i sådana här förhållanden blir ändå imponerande och är något helt annat än man upplever i våra hemmavatten. En av eskaderdeltagarna uttryckte det kanske bäst när han beskrev det som "två meters fritt fall i en segelbåt". Vinden var uppe i 16 m/s som mest, så prognosen var riktigt ordentligt fel den här gången. Regnet var mycket kraftigt hela dagen och vi hade även åska i närheten. När vi sedan kom in i det skyddade vatten som the Solent utgör, var ändå vinden så stark att båtarna i marinan - Cowes Yacht Haven - där vi bokat in oss för två nätter slet som vilda hästar i sina förtöjningar. En besvärlig tilläggning gick dock bra för alla.

Efter 180 sjömil på fyra dagar (och med den fjärde dagen som det värsta väder några upplevt) så kan man börja undra hur det är med "Lugn Seglats" runt England. Hur som helst skönt med en vilodag nästa dag tyckte samtliga.

På fredagen torkades sjöställ, dynor mm. Doublefun fick besök av Tim och Liz Dodwell - representanter för engelska Cruising Association. Tim och Liz hör till de mycket vänliga brevskrivare som vi var i kontakt med under planeringen av eskadern. Kul att nu få möjlighet att träffa dem. De seglade över till oss från Lymington i sin fina gaffelriggade cutter och efter en trevlig pratstund med en kopp te i Dublefuns sittbrunn, seglade de vidare in till Southhampton för möte i Cruising Association.

733

 Tim och Liz i sin gaffelriggade cutter.

 

 

 

 

Under lördagen hade vi fint väder och kunde segla halva vägen till Brighton. När vi kom fram var det riktigt varmt och gott. Äkta kortbyxeväder för första gången i sommar! 

Tisd 9 aug - Månd 15 aug:

När vi kom in till Scillyöarna på isdagmorgonen la vi oss på boj utanför Hugh Town på ön St Marys. Dagen gick åt för att vila och vi tog en tur med jollen för att bekanta oss lite med staden. En trevlig huvudgata och skönt att efter flera månader i ganska svalt väder kunna ha en kortärmad tröja.

Alla båtar utom vi på Doublefun var ute och åt på kvällen. Calle och Ulla bjöd på en drink före maten.

723

Jollarna parkerade på Fragancias akter för en drink före maten.

 

 

 

 

På onsdagen tog vi en båttur tillsammans med Fragancia till några av de andra öarna St Martin, Tresco och Bryher. Fyra av de 46 öarna i Scilly är bebodda året runt. Trevliga små restauranger och pubar finns framför allt på St Marys, men även på de andra tre. På Tresco finns också en imponerande botanisk trädgård - klimatet på Scilly är milt året runt.

Natten till torsdagen blev väldigt skumpig. Bukten utanför Hugh Town är öppen för nordvästvind och när det blir västvind - som vi hade - blir det också obekvämt vid bojarna man ligger vid. Torsdagen ägnades för mig, Calle och Ulla åt en golfrunda med storslagen utsikt från varje hål.

725

Utsikt från golfbanan mot ankringsplatsen utanför Hugh Town.

 

 

 

 

Nu när vi har spelat på Tobermorys och Scillys banor börjar vi längta till lite mer normala golfbanor.

729 Efter golfrundan kom Marianne och Inger och hämtade vid stadskajen för vidare transport av säväl golfspelare som golfklubbor ut till Doublefun på redden. Lyxigt! 

 

 

På fredagen lämnade vi Scillyöarna och gick till Falmouth (67 sjömil). Hela dagen för motor i svag västlig vind. Mest positiva var nog Marianne och Bengt på Fresia som hade en delfinshow med krumsprång på flera meter. Sista delfinshowen för denna eskader? Nu lämnar vi Atlanten och går in i Engelska Kanalen.

730

På väg mot Falmouth passeras Lizard Point. Adjö Atlanten för den här gången.

 

 

 

 

Doublefun, Fresia, Fragancia och Evelina stannade i Falmouth både lördag och söndag, men Gantiika och Paula lämnade hamnen på söndagen. På lördagskvällen var vi alla ute och åt på restaurang och gjorde av med de sista slantarna i eskaderkassan.

På måndagen gick vi sedan vidare till Plymouth. En kort stunds segling med genacker respektive spinnaker för Doublefun och Fresia piggar upp, även om duggregnet nu ikväll förhoppningsvis ger med sig när det väntade högtrycket breder ut sig från Azorerna.

Fred 5 aug - Tisd 9 aug:

På fredagen hade vi besättningsbyte: Inger (Mariannes syster) mönstrade på och Björn och Kerstin mönstrade av. Inger hade lämnat Halmstad kl 5 på morgonen och genast när hon kom ombord på eftermiddagen lättades förtöjningarna. I stampig motsjö gick vi de 40 sjömilen till Arklow. Skepparmöte på bryggan på kvällen och beslut att gå vidare till Kilmore Quay redan tidigt nästa morgon.

Lördagen blev litet bekvämare eftersom sjön nu hade lagt sig och tidig eftrmiddag kom vi fram till Kilmore Quay på sydosthörnet av Irland, efter ytterligare en dag med bara motorgång. Det är härifrån vi ska göra överseglingen till Scilly-öarna utanför Cornwall - 140 sjömil som kräver en bra prognos. På kvällen hade vi godnattsång hos Ulla och Calle. Specialkomponerad visa av Kenneth och Harriet (melodi "Vals på Mysingen"):

Vinden från havet har mojnat, och bukten den möter med dyning

Håller sig brisen så här tankar vi i nästa hamn

Motorn den puttrar och pladdrar och seglen de hänger och fladdrar

Ser du hur röken där bak sotar vårt blänkande skrov

Solen den lyser bak molnen i Bangor i Dublin och Arklow,

målar i grått och brunt och svart hela den Irländska kusten.

Båten den knarrar och brummar och kylvattnet porlar och skummar.

Där har vi nästa ponton! - Färden var rätt monoton.

Vi tar en whisky för natten, vi tar en whisky för natten,

Vi tar en whisky för natten

Vi säger Skål och God Natt.

717

Godnattsång i Kilmore Quay

 

 

 

 

 

Söndagen blev en vilodag där vi bland annat fortsatte vår boule-turnering. Klara för final är nu Fresia (Bengt och Marianne). Finalmotståndare kommer antingen att bli Doublefun (Clas och Marianne) eller enväldiga domarparet på Fragancia (Calle och Ulla).

På kvällen hade vi sångarafton - massor av Taube! Och även fina gitarrsolon av Kenneth i kvällssolen. Kvalitetsstunder!

Vi hade även tillfälle att provsmaka Paulas (Jans) nödproviant - självuppvärmande korv på burk. Kvalitetsstunder??

718

Sång- och visstund på Fragancia.

 

 

 

 

 

 719

Janne med självuppvärmande korv.

 

 

 

 

Vid skepparmötet bestämde vi att segla över till Scilly följande dag. Enligt prognosen skulle vi få 20 knops vind (11-12 m/s) snett akterifrån under hela måndagen. Under natten skulle vinden sedan vrida mot nord och fram på småtimmarna mot tisdagen avta till 10 knop. Ett högtryck var också på väg in mot Scilly.

Seglingen blev ganska jobbig för en fullt frisk svensk pensionär. 3 - 4 meter höga och ofta oregelbundna vågor. Vinden något för om tvärs och 11- 13 m/s (som mest 16 m/s). Så fortsatte den skumpiga resan och vinden tycktes aldrig vilja avta och ge möjlighet till lite nattsömn och vila. Både Doublefun och några andra båtar hade sjö in i sittbrunn (med efterföljande behov av klädbyte i en synnerligen rörlig tillvaro). Natten lång, kall och mörk. Men fram på småtimmarna avtog vindens styrka något och vid 8-tiden kom vi fram till Scilly - trötta men nöjda.

Efter en liten tupplur är det då helt fantastiskt att kliva ut i sittbrunnen, se solen och känna värmen, sjösätta jollen och gå iland på en ny plats att upptäcka.

720

Evelina bakom en vågkam strax före solnedgången.

 

 

 

 

721

Evelina och Fragancia på parad.

 

 

 

 

 

Månd 1 aug - Torsd 4 aug:

De svaga vindarna fortsätter och efter att ha tankat fullt i Bangor gick vi vidare till Ardglass. Ardglass är en liten nymuddrad marina och en trevlig liten fiskehamn. Björn och jag tog en promenad bort till fiskebåtarna och fick köpa några kilo havskräftor för 5 pund. På kvällen kokade vi dem i marinans kök och sedan blev det kräftkalas på Doublefun med så mycket kräftor att vi inte orkade äta upp alla.

Morgonen efter lämnade vi Ardglass strax före lågvatten och fastnade nästan i hamninloppet. Med ordentligt gaspådrag lyckades vi hasa oss fram genom sanden (Fresia som gick ut efter oss såg vårt spår på botten). Vår tänkta destination var egentligen Howth c:a 8 sjömil före Dublin, men en varning från Dublin Coastguard om kommande vindökning från sydost gjorde att vi valde att gå vidare direkt till Dublin. Efter 65 sjömil kom vi fram före kl 18 tack vare tidvis stark medström.

Tyvärr gick det inte att ligga vid Doublin City Moorings centralt i stan. Hamnen har inte varit i bruk på två år (Ändå finns den med i årets utgåva av Reeds Nautical Almanac!).

På onsdagen tittade vi runt i stan på en del sevärdheter. Bland annat var vi på en PUB på kvällen och lyssnade på irländsk musik. Mycket trevligt. 

Idag har vi gjort en heldags busstur i Wicklow County. En pratglad och kunnig chaufför/guide gav oss en trevlig dag.

706

Nykokta havskräftor under spray hooden i Ardglass.

 

 

 

 

 

707

Frukost ombord.

 

 

 

 

 

709 Musikbandet the Clan underhöll med irländsk musik. 

 

 

 

 

710

Fotostopp under bussturen till Wicklow.

 

 

 

 

 

711

Naturscenerier i Wicklow.

 

 

 

 

 

712

Glen da Loch ("Two Lake Valley")

 

 

 

 

 

Tisd 26 juli - sönd 31 juli:

Under de här dagarna har vi besökt Oban, Craob Haven, Crinan Canal och gått vidare till Bangor på Nordirland, som vi tänker lämna imorgon den 1 augusti.

I Oban hämtade vi upp våra vänner Björn och Kerstin som ska var med oss till Dublin. Härligt med sol och för första gången sedan vi lämnade Sverige i juni har man kunnat stå till rors i kortärmad tröja och shorts. Vi gjorde en mellan landning i marinan i Craob Haven för att köpa och byta olja, men gick vidare samma dag till Crinan, där Crinan Canal börjar.

Många slussar (15 stycken) klarades av på en dag, mycket tack vare att vi nu var fyra ombord och på kvällen den 28:de låg vi innanför sista slussen. Nästa dag var det tänkt att gå till Campeltown c:a 42 sjömil söderut, men när vi närmade oss Campeltown kunde vi se av väderprognosen som hämtades in med kortvågsradion att vinden skulle bli sydlig 15-20 knop följande dag. Då valde vi att gå vidare direkt till Bangor på kvällen istället. Det blev mycket motorgång under de 82 sjömilen, men en bekväm resa i vackert väder och under senare delen kraftig medström.

Nu har vi legat stilla i Bangor i två dagar och hunnit med att besöka Belfast.

701  Inslussade i Crinan Canal. Nu lämnar vi Inre Hebriderna.

 

 

 

 

 

702

Bropassage.

 

 

 

 

 

703

Kerstin stänger en slussport.

 

 

 

 

 

704

Björn vevar upp en slusslucka.

 

 

 

 

 

705

Bangor, en säl som tigger fisk av fiskarna.

 

 

 

 

 

Månd 25 juli:

Vilodag i Tobermory. En golfrunda på Tobermrys golfbana.

På kvällen tar vi adjö av Mareventus/Olle och Maggan för denna gången. De ska tidigt imorgon gå mot Caldonian Canal för att senare segla tillbaks till Sverige direkt över Nordsjön.

700

Tack Olle och Maggan för ert alltid lika positiva bidrag till eskadern! 

 

 

 

 

Sönd 24 juli:

Vi lämnar Canna i en nordlig vind på 11 m/s. När man kommer ut i sundet mellan Canna och Rhum ger tidvatteneffekterna vitt skum på vågtopparna, men sjön är ändå inte besvärande. I lä av Rhums höga berg avtar sedan vinden och inte förrän man kommer ut i sundet mellan Rhum och Eigg går det bra att segla igen. När vi passerar Ardnamurchan Point kommer vi in i sundet mellan ön Mull och det skotska fastlandet.

Förr brukade seglare som seglat ”north of Ardnamurchan” sätta en ljungkvist på pulpiten, för att visa att man vågat sig ut  i dessa ”vildare” trakter.

För oss i eskadern innebär det att vi har kommit till litet mindre spektakulära seglingsområden än de vi seglat i de senaste veckorna och alla längtar nu efter att få el på bryggan samt att tanka båtarna fulla med färskvatten och att kunna ta sig en varm dusch.

När vi girar styrbord in i Tobermory så får vi tillgång till just detta och det är påtagligt att hela eskadergruppen uppskattar det. Jan på Paula tar emot oss och hjälper oss in på plats. Han berättar att han kom fram till Tobermory vid ett-tiden på natten efter en ganska tuff segling med hög sjö och problem med jollen.

Etapp 1 av eskadern är därmed avslutad och på kvällen går alla ut på lokal (Tobermory Hotel) och äter en gemensam trerätters middag. Stämningen är hög!

Det känns väldigt bra att vi alla har klarat av etapp 1 utan några allvarliga tillbud och att ”Alla är med”.

Om man sammanfattar etapp 1 så kan man säga att vi haft en väldig tur med vindarna sedan vi kom över till Shetlandsöarna. Vi har hittills tagit ut 8 av de 15 inplanerade reservdagarna, vilket kan betraktas vara ungefär som väntat, mot bakgrund av att vi snart seglat halva sträckan av eskaderns 2200 sjömil och att vi nu klarat av de seglingsområden som kan förväntas innehålla de tuffaste etapperna. Vädret har varit kallt, blåsigt och gråmulet och något annat kan man inte vänta sig i de här områdena. Men det har inte regnat mycket!

Nu ser vi fram mot etapp 2: Tobermory till Brunnsbüttel. Mycket roligt och spännande återstår, som tex Crinan Canal, Dublin, Scillyöarna, mm. Och vi längtar efter litet sommarvärme.

Under etapp 2 kommer den här bloggen inte längre att ha ett avsnitt för varje dag, utan det blir istället en sammanfattning av några dagar åt gången.

697

Mareventus framför Rhums branta bergväggar.

 

 

 

 

 

698

Ardnamurchan Point.

 

 

 

 

 

699

Tobermory. Framme vid målet för etapp 1. Nu börjar en mindre spektakulär del av resan.

 

 

 

 

Lörd 23 juli:

Vi lämnar Loch Scavaig för att ta oss den korta sträckan (16 sjömil) ner till ön Canna. Natten har varit orolig för flera av båtarna i eskadern till följd av de starka kastvindarna i hamnbassängen i Loch Scavaig. Det rycker och drar i ankarkättingen när vindarna tar tag i båten.

Canna är den yttersta av de öar som kallas ”Small Isles” i de inre Hebriderna. Där finns sedan mycket länge tillbaks en liten bofast befolkning. I den relativt skyddade viken mellan Canna och Sanday ligger ankarplatsen, som dock kan vara svår att få fäste i. Liksom på många av våra tidigare ankarplatser så får man inte heller mycket lä för vinden (bara för sjön) och den ökande nordliga vinden gör att det blir svårt för flera båtar att få fäste. Det blåser upp till 13 m/s inne på ankarplatsen.

Efter fem ankringsförsök utan att få fästetvingas Paula (Jan) ge upp och han seglar direkt vidare till Tobermory.

Bland oss som stannar kvar blir det ytterligare en natt med dålig nattsömn på flera av båtarna och några väljer att inte ens ta jollen iland för att se på ön, eftersom de bedömer risken för att båten ska börja dragga som för stor.

692

Gantika uppankrad i Canna.

 

 

 

 

 

693

Uppankrade.

 

 

 

 

 

694

Kyrkan på Sanday.

 

 

 

 

 

696  Möte på en äng.

 

 

 

 

  

Fred 22 juli:

Efter en guidad rundtur på Tallisker lättar vi ankar för att segla till Loch Scavaig som enligt Clyde Cruising Associations hamnguide är en av Europas mest spektakulära naturhamnar. Det är bara att hålla med. När man lämnat Loch Harport seglar man först längs Skyes dramatiska sydvästkust. Sedan går man in i Soay Sound och de höga Cuillin Mountains blir högre och brantare ju närmare man kommer. Den sista biten innan man går in i den smala passagen mellan en grynna och en udde - som gör att man nästintill tycker sig komma in i en alpsjö - har man en stor sälkoloni direkt om babord.

Väl inne i "alpsjön" får alla våra båtar plats. Ytterligare en eller två båtar ligger för ankar därinne, men så många fler får man nog inte vara, eftersom fallvindarna från bergen kommer ner med stor hastighet från olika håll och gör att båtarna riskerar att stöta ihop med varandra om det är för trångt.

På kvällen ror alla iland och vi tar upp våra medhavda grillar. Medan vi äter kan vi titta på bergen, våra båtar i "sjön", ett vattenfall som rinner ner i sjön från bergen. Och då och då tittar en säl upp ur den blanka vattenytan. Efter middagen tar vi en promenad i dalsänkan som leder in till en verklig insjö, bara några hundra meter från stranden.

Vilken hamn - obeskrivligt vacker!

678  Fragancia längs Skyes branta kust.

 

 

 

 

 

679

Kryssarklubbens vimplar med Cuillin Mountains i bakgrunden.

 

 

 

 

680

Cuillin Mountains på håll.

 

 

 

 

 

681

I Loch Scavaig. På väg mot hamnbassängen.

 

 

 

 

 

690

Ett par hundra meter före bassängen passerar man en sälkoloni.

 

 

 

 

691

 

 

 

 

 

 683

 Det smala inloppet.

 

 

 

 

 

 684

Uppankrade.

 

 

 

 

 

685

Grillning. (Jag fick klä på mig alla kläder jag hade efter att ha dykt ganska länge för att skära loss en lina som fastnat i en propelleraxel)

 

 

 

687

Grillkväll.

 

 

 

 

 

688

Kvällspromenad till sjön.

 

 

 

 

 

Torsd 21 juli:

Idag lämnar vi Yttre Hebriderna och seglar över till Loch Harport på Skye. Vädret har blivit bättre och bättre de senaste dagarna även om det fortfarande är kallt. Vi får en härlig halvvindssegling över till Loch Harport. När vi seglar in i Loch Harport märks det att vi börjar komma till ett litet varmare klimat ändå. På stränderna växer lövträd. Det var det länge sedan vi såg! Inloppet i Loch Harport är mäktigt vackert med Cuillin Mountains i bakgrunden.

Vi ankrar upp utanför Tallisker destilleriet.

675

Trots att det är den 21 juli, måste man klä på sig ordentligt.

 

 

 

 

676

Fresia i Loch Harport med Cuillin Mountains i bakgrunden.

 

 

 

 

677

Tallisker destilleriet har egna bojar som man får ligga vid.

 

 

 

 

 

Onsd 20 juli:

Idag seglar vi vidare söderut i Yttre Hebriderna. Efter c:a 20 sjömil viker vi av n i Caolas Mohr, som är en naturhamn inne i Loch Skipport. Hamnen ligger strax norr om bergstoppen Hecla och den är säker för alla vindar vad gäller sjölä. Liksom de flesta hamnar i Yttre Hebriderna kan man dock inte räkna med skydd för vinden. Ofta kommer det också starka fallvindar farande längs bergssidaorna. Men vi ha tur med vädret nu och får en lugn fin kväll. Vi tar jollarna och ror i land och sätter oss och tittar. En liten whisky passar bra till.

668 Gantika på väg in i Loch Skipport.

Hecla i bakgrunden. 

 

 

 

 

669

Uppankrade i Caolas Mohr

 

 

671

Evelina i Caolas Mohr

 

 

 

 

 

672

Havet mellan Yttre och Inre Hebriderna heter the Minch.

Från Caolas Mohr ser man lätt över till ön Skye på andra sidan.

 

 

673

Vi tog jollarna iland och en liten whisky på stranden.

 

 

 

 

 

674

Skymningen faller och var och en åker hem till sig.

 

 

 

 

 

Tisd 19 juli:

Vi gör en bussresa tillsammand med Mareventus (Olle o Maggan) och Gantika (Jörgen ch Hilkka) så långt söderut som det går att komma landvägen, dvs ner till Barra Sound.

658

 

 Olle, Maggan, Hilkka och Jörgen framför bussen. Marianne sitter redan på plats bakom.

 

 

 

663

Typisk bild av landskapet man färdas igenom

 

 

 

 

 

659

 

Kort paus för tankning.

 

 

 

 

 

660 Vi hann med att äta - även om det var bråttom - innan det var dags att kliva på bussen för hemresan igen.

 

 

 

 

662

I väntan på bussen för hemresan - lägg ärke till flaggstången som är av betong, Trä är antagligen för dyrt.

 

 

 

 

 

 

 

 

661

Barra Sound från Eriskay.

 

 

 

 

 

Vädret bättras märkbart under dagen och himlen börjar till och med bli blå litet grand.

Efter fortsatt bouleturnering på parkeringsplatsen utanför hotellet tar vi skepparmöte på puben igen och därefter stannar åtta av oss kvar och äter en måltid med krossade krabbklor i vitlök till förrätt och sedan en rejäl köttbit efter det. En härlig måltid och en härlig kväll!

664

Krossade krabbklor i vitlök och smör.

Mums!

 

 

 

 

666

En mycket trevlig krabbfest på värdshuset i Loch Maddy.

 

 

 

 

Imorgon ska vi vidare till Loch Skipport.

667

Uppankrade i Loch Maddy.

 

 

 

 

 

Månd 18 juli:

Skepparmötet tas med kortvågsradion innan avfärd idag. Fortfarande ligger det envisa lågtrycket med hårda nordvindar (tur att det är rätt riktning ändå) kvar. Frågan är om vi ska ligga kvar i Loch Rodel eller gå ner en bit söderut. Efter kontakt med Gantika beslutas att gå ner och ansluta till dem i Loch Maddy, som är centralort på nästa ö söderut i Yttre Hebriderna; North Uist.

Det är en kort etapp i gråväder med höga berg i fonden.

653

Paula med ett av bergen på North Uist i bakgrunden.

 

 

 

 

Dagens höjdpunkt blir den delfinshow som vi får alldeles vid stäven. En ganska stor delfinflock simmar länge mellan oss och Fragancia.

654

Calle på Fragancia med delfiner vid stäven.

 

 

 

 

655

En delfin med sin kalv (till vänster i bild) simmade länge nära vår stäv.

 

 

 

 

  656

I Loch Maddy.

Maggan, Marianne och Olle har just klivit iland vid jollerampen. Eskaderbåtarna i bakgrunden.

 

 

På sen eftermiddag går Stornoway Coast Guard ut med en gale warning (17-21 m/s) och vi väljer att förtöja bättre för natten.

Skepparmöte tas i samband med besök på puben och det blir beslut att ligga kvar i Loch Masddy följande dag för att vänta på den väderförbättring som ska komma.

Sönd 17 juli:

Seglingen från Stornoway går i tidvis hård vind (vindmätaren pendlar  mellan 11 - 16 m/s och toppar på 19 m/s), men sjön blir behaglig när vi väl passerat det första kapet och kommer in i sjölä för den nordliga vinden.

651  Strax före rundningen av det första kapet.

 

 

 

 

 

När vi kommer fram till Loch Rodel (som ligger på Harris sydosthörn) måste vi ankra upp några timmar och vänta på att tidvattnet ska bli tillräckligt högt för att vi ska kunna gå in i den skyddade basäng som Pol an Tighmhail utgör.

652

Gantika, Evelina och Paula uppankrade i väntan på att tidvattnet ska bli tillräckligt högt.

 

 

 

 

657

 

Mycket kelper fastnar på ankaret när det lyfts upp.

 

 

 

 I  inloppet finns en skylt placerad på toppen av en rektangulär klippa. Enlig Clyde Cruising Associations handbok är djupet i det smala inloppet 1,90 meter när sjön når basen på klippan. Och när den når toppen på klippan är djupet 3 meter.

Det finns bojplatser för 4 båtar och de som inte har ankarspel får tillträde till boj i första hand. Efter ett par försök får vi och Mareventus fäste, men Gantika väljer att gå vidare till Loch Maddy som ligger c:a 10 sjömil söderut.

Det blåser nu ännu hårdare och eftersom vi och Mareventus inte vill vara helt beroende av ett ankarfäste som vi inte litar 100-procentigt på ror vi ut en lina till klipporna c:a 150 meter i lovart.

Därefter är nattsömnen säkrad.

Lörd 16 juli:

Seglingsfri dag. Vi tittar på Tall Ships Race och provianterar. Nästa tillfälle att proviantera kan dröja.

646

Stornoways inre hamn. En sliten men äkta fiskeflotta förhöjer intrycket. Nu är vi ganska långt från Sandhamn.

 

 

 

 647

Vår eskader fick plats i den yttre hamnen. Här ligger Gantika och Paula vid lågvatten.

 

 

 

 648

Marianne på väg upp till kajen.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

649

Möte på strandgatan.

 

 

 

 

 

 

650

Festligheter kring Tall Ships Race.

 

 

 

 

 

Hamnpersonalen är väldigt tillmötesgående med oss och trots att bunkring av diesel och vatten kräver särskilda arrangemang ordnas det åt oss. Tankbilen var en personbil med en röd liten kärra med slang efter.

645

"Tankbilen".

 

 

 

 

 

Väderrapporten har hotat med kraftigt regn nästa dag, men på skepparmötet bestämmer vi att gå vidare till Rodel imorgon. Det ska bli vind från nordsektorn de närmsta dagarna och det vill vi dra fördel av.

Fred 15 juli:

Vi lämnar Kinlochbervie med en prognos som talar om motvind hela dagen. Men för nästa dag förutspås hård nordvästvind på baksidan av det lågtryck som ska passera strax norr om oss. Det skulle kunna göra att vi inte kommer ut ur hamnen, så hellre då ge sig iväg i det gråmulna vädret och litet krabba sjön.

643

En macka i sittbrunn under överfarten till Stornoway.

 

 

 

 

644

Inre hamnen i Stornoway. Vi fick lägga oss i den yttre där detvar rejält skumpigt.

 

 

 

 

I Stornoway pågår Tall Ships Race, men hamnkaptenen har lovat att se till att vi får plats på något sätt. När vi kommer fram är alla platser i den inre hamnen upptagna, men vår eskader får plats i den yttre längs med kajen. Väldigt skumpigt - men vi är ju i Yttre Hebriderna och måste naturligtvis räkna med att förhållandena inte alltid kan vara perfekta.

Torsd 14 juli

Prognosen för att runda Cape Wrath säger att vi ska få sv-vind mellan 10-15 knop (5-8 m/s), vilket inte bör vara för mycket för vår "Lugna Seglats". Om man följer kusten fram till kapet kan man få medström i den backvirvel som finns längs kusten även när den huvudsakliga strömmen går åt öster. Nära land kan man alltså segla i medström oavsett tidvattnets huvudriktning. Vi lämnar Loch Eribol för att få "slack" (=strömfritt under den tid på dygnet då tidvattenströmmen vänder) när vi rundar kapet, vilket ger bättre sjö, om vinden skulle bli hårdare än förväntad. Från början är det stiltje när vi lämnar Loch Eribol.

638

Dags att lämna Loch Eribol.

 

 

 

 

 

Men det blir snabbt en ganska hård och ojämn vind som kommer från söder. Alla båtar får reva och jag funderar på om det är fråga om en felaktig väderprognos eller kraftiga fallvindar från de höga klipporna.

Jag ropar på Gantika - som är först runt kapet - på VHFén och får beskedet att det inte är värre än på Mysingen i 10 m/s.

639

Cape Wrath.

 

 

 

 

 

Så i lätt motvind och behaglig sjö tar sig alla båtar in till Kinlochbervie redan före kl två på eftermiddagen. Flera båtar såg späckhuggare på nära håll idag! 

640

På ingång mot Kinlochbervie.

 

 

 

 

 

641

Den lilla hamnen i Kinlochbervie. Disigt och småregnande...

 

 

 

 

642

...men så bryter solen igenom...

 

 

 

 

 

På eftermiddagen samlas alla för att fortsätta bouleturneringen, men regnet som kommer gör att vi avbryter och går och tittar på fiskauktionen i hamnen istället.

Onsd 13 juli:

Vi lämnar Stromnes på morgonen med en god prognos om än med litet väl lätta vindar.

631

På utgående från Stromness.

 

 

 

 

 

Men efter ett tag får vi en fin vind in på babords låring på ca 10 m/s. Underbart vacker dag med de de höga klipporna akter om oss på Orkney synliga hela dagen.

632

Paula har lämnat Stromness med ön Hoy i bakgrunden.

 

 

 

 

Det är 54 sjömil till Loch Eribol (N 58,34 W 04,37). Efter några timmar ropar Fragancia på oss på VHFén och meddelar att de har stora djur som blåser intill sig, kanske 500 meter framför oss. Jag tar upp kikaren och ser de höga smala fenorna och en del av ryggarna som rör sig långsamt över vattenytan. Det är ingen tvekan om att det är späckhuggare. Tyvärr lite långt bort dock för vår del - Marianne får inte tillfälle att se dem. Men Fragancia hade dem alldeles intill sig.

De höga blå bergen längs Skottlands nordkust kommer närmare under dagen och vid 18-tiden ankrar vi upp i skydd av ett litet näs inne i den fantastiskt tjusiga fjorden ("lochen"). Vilken oerhörd tur vi har idag. Att få uppleva Loch Eribol på det här sättet!

635

Vackra Loch Eribol

 

 

 

 

861 mer Loch Eribol

(foto: Olle Blomquist)

 

 

 

 

637

Skepparmötet får ordnas genom en tur med jollen till var och en. Här hos Olle och Maggan på Mareventus.

 

 

 

Det blir en verklig toppdag av denna dag som vi kommer minnas länge och som det blir trevligt att återkomma till under mörka vinterdagar framöver.

Tisd 12 juli:

Idag gick vi till Stromness. Det innebär passage av två sund som kan vara utsatta för kraftiga "overfalls" med strömmar upp till 8 knop. Noggrann planering krävs för att göra färden bekväm - och ibland även för att undvika farliga förhållanden. Om vinden går mot strömmen i dessa sund kan det bli mycket besvärligt. Men idag var det precis lagom för att de overfalls som vi seglade igenom i det första sundet - Eynhallow Sound, som tog oss ut i Atlanten för första gången denna resa - skulle upplevas som en ny, men inte otrevlig upplevelse för de båtar som tidigare inte seglat i sådana förhållanden.

629

Små overfalls i Eynhallow Sound.

 

 

 

 

 

Doublefun (vi själva) råkade ut för ett annat besvär när vi seglade längs Mainland. Två fiskeflöten som var sammanbundna med en flytande lina fastnade i rodret. Det blev att försöka bort linan ute till havs genom att klättra ner på badstegen upp till midjan i det något svala vattnet. Jag lyckades skära bort en av bojarna, men den andra nådde jag inte. Den fick vänta till vi kommit fram till Stromness.

Imorgon ska vi segla vidare västerut längs Skottlands norra kust till en fjord/lång havsvik som heter Loch Eribol. Där finns det säkert ingen internetanslutning, så bilder och ytterligare text dröjer nog några dagar.

Vi hoppas få njuta av vacker natur innan vi sedan seglar vidare för att passera Cape Wrath och sedan närma oss Yttre Hebriderna.

Månd 11 juli:

Vi ligger kvar i Kirkwall. Dagen går åt till att komplettera förråden. Flera båtar skaffar mobilt bredband med engelskt abonnemang, även vi. Men det vill inte fungera och mycket tid går åt utan resultat.

Roligare blir det på kvällen då vi får utnyttja Orkney Sailing Clubs lokaler inklusive deras bar för vårt hummerkalas. Besättningarna på Fragancia och Evelina åker iväg och köper levande hummer av bästa märke till lägsta pris.

625

 

 

 

 

 

 

626

Skepparen på Doublefun med hummer.

 

 

 

 

628

Efter hummerkalaset förrättades prisutdelning till segrarna i den senaste frågesporten. 1:a pris: En påse Werthers Original.

 

 

 

Sönd 10 juli:

En fantastiskt fin seglingsdag. 60 sjömil i halvvind till Kirkwall; huvudstaden på Orkney.

623

Efter att ha angjort nordöstra Orkney vi Sanday, kan man sedan segla mellan öarna i smult vatten. Här siktar vi huvudstaden Kirkwall framför stäven.

 

 

624  På bryggan stog Janne på Paula och tog emot oss. Han hade seglat iväg från Utsira fem dagar före övriga båtar. Nu är vi åter sju båtar i eskadern.

Fragancia bjöd alla på något att dricka efter ankomst.

 

Lörd 9 juli:

Fair Isle är en tjusig och ensligt belägen ö mitt emellan Shetlandsöarna och Orkeneyöarna. Vi anlände till Fair Isle och eftersom vinden skulle bli nordlig följande dag, vilket passar utmärkt för vidare seglats till Orkney, så beslöt vi att bara stanna över natt på denna vackra plats. 

615

Efter en disig segling förbi Sumburgh Head dök Fair Isle upp mellan moln/dimbankarna

 

 

 

 

 616

 Gantika på väg in i hamnen.

 

 

 

 

 618

 Hamnen

 

 

 

 

 

619

 Vi tog en cykeltur till fyren på norra udden och där hade man den här tjusiga utsikten. Den högra av de två topparna var helt vit av en havssulekoloni (det kan man se om man klickar på bilden så att den förstoras).

 

 620

 Söderut på ön ser det ut ungefär så här. Litet flackare och en del hus. Tom en liten affär fanns det.

 

 

 

 621

Skepparmötet på kvällen.

 

 

 

 

 

Fred 8 juli:

Hela dagen är vädret lugnt....    ...men det är ju så det är ibland.

Några passar på att göra en utflykt  till Scalloway med buss.

Torsd 7 juli:

En avkopplande dag i Lerwick med stadsrundtur och på kvällen gemensam middag på Grand Hotel.

Doublefun vinner frågesporten! ...och belönas med fina priser.

På skepparmötet beslutar vi att stanna i Lerwick även imorgon eftersom det prognosticeras "gusts" på 15 m/s från sydost nästa dag - kan bli väl obekvämt vid Sumburgh Head.

Onsd 6 juli:

Idag ordnade Ulla o Calle en bussrundtur på Shetland åt oss. Det blev en mycket uppskattad tur med besök på Sumburgh Head (sydligaste udden på Shetland), där vi fick se massor av oskygga lunnefåglar (se fotosamlingen nedan) och en tjusig natur. Sedan besök i fornlämningar som beskrevs bra av vår duktiga guide. Litet småregnande på slutet, men vad gör det när man får värma sig med en "nice cup of tee" och scones med marmelad.

Tack Ulla och Calle för en härlig dag!

602

Fotostopp med bussen

 

 

 

 

 

 603

 Klipporna störtar brant ner i havet vid Sumburgh Head. Vid passage förbi här bör man hålla ut två-tre sjömil från kusten.

Massor av Lunnefågel lever på branterna.

 

 

 

 

 

 604

 Fotografering av lunnefågel. Dom satt och tittade på oss bara ett par meter nedanför fötterna.

 

 

 

 605

 Lunnefågel 1 (eng; puffin)

 

 

 

 

 

 606

 En lunnefågel till.

 

 

 

 

 

 608

 Lunnefågel 3 och 4.

 

 

 

 

 

 609

 ... och ett par lunnefåglar till

 

 

 

 

 

 610

 Färden går vidare genom det karga, ödsliga, men vackra landskapet.

 

 

 

 

611

Efter visningen av fornlämningarna vid Jarls Hof satt det fint med en "nice cup of tee".

 

 

 

 

Tisd 5 juli:

I sydostlig svag vind fortsätter seglingen mot Lerwick. Fram mot 3-tiden på natten startar vi motorn för de återstående 80 sjömilen.

600  På eftermiddagen siktar vi infarten mot Lerwick.

 

 

 

 

 601

 Förtöjda i Lerwicks hamn.

 Medan vi låg och väntade vid stadskajen innan vi fick dessa fina platser stack en säl upp huvudet och tittade nyfiket på oss.

 

  

Trots en motig start har överfarten gått bra och alla båtar i eskadern har nu kommit över Nordsjön. Det är mot bakgrund av det instabila väder vi länge haft väldigt roligt!

(Strax efter vår eskader kom det in en eskader från Västkustkretsen som hade startat från Egersund (50 sjömil söder om Utsira). De fick hårdare vind och sämre vinkel mot vinden och fyra av de åtta startande båtarna tvingades bryta och segla tillbaks till Egersund)

På kvällen gick vi och tog en öl på Lerwick Boat Clubs egen trevliga bar. Sedan somnade man gott. 

Månd 4 juli:

Vi lämnar Utsira vid 7-tiden på morgonen. Sjön är ganska hög och kommer in för om tvärs, så det är svårt att hålla höjd mot Lerwick. Men det är heller inte nödvändigt eftersom prognosen säger att vinden fram emot natten ska avta och sakta vrida ner mot sydost. Vinden är också starkare än förutspått: den ligger konstant på 11-12 m/s. Men alla har kommit iväg och kämpar på. På ett par båtar härjar sjösjukan ordentligt.

Fram på eftermiddagen börjar vinden - precis som prognosticerat - minska i styrka och såsmåningm vrider den också. Det som från början var stökigt har nu övergått till fin segling.

Efter c:a halva överfarten dyker oljeplattformarna upp i det sinande dagsljuset:

599

 

 

 

 

 

 

 Natten blir aldrig helt mörk. Horisonten syns natten igenom.

Sönd 3 juli:

Ytterligare en dag på Utsira. Dagens bästa upplevelse blir köpet av nykokta havskräftor för 100 NOK per kg. Och vilka havskräftor sen!

Överhuvudtaget har Norge inte varit så dyrt som befarat. Hamnavgifterna har varit betydligt lägre än i Sverige och på Utsira har vi legat gratis hela tiden.

På skepparmötet på kvällen beslutar vi att avsegla tidigt imorgon bitti.

596

 

 

Havskräftor inhandlas...

 

 

 

 

 

 

 

597  ...och konsumeras

 

 

 

 

 

Lörd 2 juli:

Fortsatt dåligt väder för översegling. NV-vinden består.

Vi blir inbjudna av några Utsirabor att spela boule på deras egen boulebana, vilket vi naturligtvis tackar ja till. Vi har alla fått ett väldigt positivt intryck av den norska vänligheten - ända sedan vi kom till Arendal.

Men roligast idag var att Evelina (Kenneth och Harriet) återkom från Haugsund efter reparation av backslag och autopilot.

På skepparmötet på kvällen diskuterar vi igenom situationen. I vår färdplan är det inlagt 15 reservdagar för dåligt väder och annat som kan fördröja oss. Men vi enas om att ha tålamod att vänta på rätt väder och att det inte är rätt strategi att ha bråttom.

Fred 1 juli:

Nordlig kuling. Båtsittande, båtreparationer o dyl. Evelina är klar för avfärd från Haugesund, men går inte till Utsira idag (5 meter höga vågor - färjan går nu in i södra hamnen istället för den norra pga det hårda vädret).

Men det regnar inte - så en promenad på eftermiddagen känns skönt.

Torsd 30 juni:

Idag har molnen lättat, men den hårda nordliga vinden från igår kväll har blåst hela dagen. Vi går upp till fyren och får en guidad tur. Utsira har Norges högst belägna fyr. På eftermiddagen fortsätter bouleturneringen.