Hoppa till huvudinnehåll

Elektrolytisk (läckströms-) korrosion av skrovgenomföringar

Läs artikeln som PDF.

De återstående gängade delarna av tre havererade skrovgenomföringar har kommit Båttekniska nämnden till handa under loppet av några år.

I alla tre fallen har material korroderat bort från den yttersta delen av genomföringarnas invändiga yta tills väggen blivit så tunn att yttre flänsen lossnat. Orsaken har med största sannolikhet varit läckström från båtens 12 V-system. En lossnad fläns är en uppenbar risk att resterande genomföringsrör trycks in och båten vattenfylls.

P. g. av bristfällig isolation, överledning i den fuktiga miljön m.m. har en viss ström kunnat ta sig till genomföringen, passerat ut i vattnet och återgått till systemets minuspol via propeller, axel eller drev. Vid strömmens utträde i vattnet bildas positiva koppar- och zinkjoner (om genomföringen är av mässing). Jämförd med galvanisk korrosion kan läckström orsaka stor skada på kortare tid eftersom den drivande potentialskillnaden i regel är mycket större. Varje amperetimme, Ah, av läckströmmen motsvarar ungefär 0,1 kubikcentimeter materialförlust.

Det som tyder på läckströmskorrosion i de tre fallen är, i huvudsak, den korroderade ytans koniska form, relaterad till förväntad strömtäthet ut i vattnet. Ytterligare bevis fanns i ett av fallen genom att problemet försvann i och med att den nyinsatta genomföringen jordades. I detta fall ingick genomföringen i avloppet från en svartvattentank av rostfri plåt monterad intill bränsletanken. Detta fall åskådliggörs i följande figur.

Det ligger nära till hands att misstänka att läckströmmen kom från bränsletankens nivåmätare, särskilt som båtägaren inte brukade slå ifrån 12 V-systemets huvudströmbrytare.

En tänkbar väg för läckströmmen kan man följa i figuren med hjälp av denna beskrivning.

Utgå från batteriets pluspol, en ledning går till dieseltankens nivåmätare. Där finns en oönskad förbindelse till tankens metallhölje.

Dieseltankens metallhölje gör kontakt med svartvattentankens hölje dit strömmen leds och därmed till svartvattnet. Strömmen går vidare till ventil och genomföring. Den kan gå följande vägar: genom svartvattnet i slangen, genom gummimaterialet i slangen, genom grafitbeläggning på slangens inneryta eller slangens metallarmering.

Från skrovgenomföringens nederdel leds strömmen genom sjövattnet till propeller och drev vidare till batteriets minuspol och därmed är strömkretsen sluten.

Någon mätning av läckström har ej utförts i de aktuella fallen. Metallografisk undersökning har ej heller utförts och det är inte säkert att detta skulle ge någon ytterligare information. En analys som har utförts för en av genomföringarna visade normal sammansättning för mässing med tillsats mot avzinkning.

Eventuella åtgärder.

Om man konstaterar en läckström större än några mA, som kan tänkas passera ut genom en skrovgenomföring bör orsaken lokaliseras och åtgärdas. För extra säkerhet kan genomföringen jordas till 12 V-systemets minuspol. Det hjälper inte att ersätta genomföringen med en ny av annat mer korrosionsbeständigt material.

En förutsättning är också att skyddsledaren till ev. landströmsanslutning inte är direktansluten till 12 V minus (se översiktsartikeln "Korrosion i båtar" som finns på samma Internetadress som denna artikel).

Generell jordning av samtliga skrovgenomföringar till batteriminus rekommenderas ej.