Hoppa till huvudinnehåll

Västkustkretsen anordnade Tjejeskader till Läsö 12-15/6 2014

Kuling, ridning och dramatik på Tjejeskader till Läsö

Qvinna Ombord arrangerade sin första eskader i öppen sjö andra helgen i juni. Tolv båtar med totalt 47 kvinnor mellan 23 och 70 år seglade till Läsö Österby.

Vi hade stämt möte på Vrångö torsdag kväll. Det blåste styv västlig kuling. Trots det hade 8 båtar angjort Vrångö kl. 21 på kvällen, de övriga fyra valde att stanna i andra hamnar över natten. På fredagen förväntades nordvästlig bris som framåt dagen skulle öka till 10 -12 m/s.  Några båtar beslutade att avvakta för att gå över tidigt på lördag morgon, men övriga 8 gav sig av mot Läsö.

Sjösjuka och blåmärken

Vinden var mycket riktigt nordvästlig och för oss som kom från Vrångö blev det en sträckbog i god fart med revade segel. Alla båtar var i hamn inom 5-6 timmar. Vi fick emellertid betala tribut till Neptunus, eftersom vågorna var "stora som hus" och kom från olika riktningar. Sjösjuka drabbade någon i besättningen i alla båtar utom en. Rorsmännen fick arbeta hårt, så lite träningsvärk dagen efter var inte ovanligt. Ett och annat blåmärke har vi nog alla efter den obekväma men roliga seglingen. De båtar som beslutat avvakta fick en mycket bättre och bekvämare segling tidigt på lördagen.

Islandshästar, vildsvin och björnar

Eskaderledarna, Bente Oleander och Ingela Johansson hade verkligen arrangerat en omväxlande och annorlunda utflykt åt oss på lördagen. Vi embarkerade en turistbuss som förde oss till Krogbaekgaard. En bondgård som drivs som ferie- och konferenscenter. Den stora attraktionen är nog den stora hjorden Islandshästar. Men det finns många andra djur på gården, bland annat vildsvin och får. De dagsgamla brunrandiga små kultingarna var oemotståndliga. Medan halva gruppen red ut på strandängar och hagar på de vackra hästarna ägnade sig den andra halvan åt bågskytte. En ny erfarenhet för de flesta. Det var inte lätt, de flesta pilarna hamnade utanför måltavlan eller björnen. Men med lite träning...

Kan man segla och rida så ..

Buffé med grillat vildsvin avslutade utflykten till Krogbaekgaard. Vi hade känt doften från grillen ända sedan vi kom. Både hos oss och gårdens hundar rann saliven till och när vi började äta var det med stor förtjusning. Där fanns sallader, pajer och andra rätter förutom det grillade vildsvinet. Ett gott vin ökade njutningen.

Trötta, mätta och nöjda med dagen, lämnade vi gården i vår buss och återvände till båtarna i Österby hamn. Solen gick ner i havet medan många av oss avslutade kvällen med ett glas och samtal i sittbrunnen

Hemfärd, nästan stiltje och dramatik

Detta är vad som hände följande dag:

För de flesta en skön segling, i början med motor, eftersom vinden dog ut en stund. Sedan 5 sek meter sydvästlig bris. Segel igen. För några få, stor dramatik. Bente skriver i mail "Alla hörde att något var på gång via VHF men alla har kanske inte fått information om vad som egentligen hände.”

På Viktoria beslutade man att fiska lite på vägen hem. Första fisken de fick upp var en fjärsing. Sedan bar det sig inte bättre än att Elisabeth Lund fick ett stick av fjärsingen i handen. Fingrarna svullnade upp och blev blå.

Hjälp tillkallades via VHF (allt mycket föredömligt). En räddningsbåt sändes ut och plockade upp Elisabeth för att transportera henne till Läsö hamn. Allt gick mycket snabbt.

På bryggan stod ett läkarteam och en helikopter! Läkaren kunde konstatera att det inte var någon fara för liv utan att hon kunde segla hem samma dag. Hon mönstrade på Ariel som ännu inte lämnat kaj och hon kunde tryggt segla hem till Göteborg med dem. Hon blev fantastiskt väl omhändertagen av Monika och hennes team."

En annan båt fick motorhaveri alldeles utanför engelsmannen. Hon bogserades av en eskadermedlem tills dess att vinden kom tillbaka och seglen fylldes.

Men jag vill återigen citera ur Bentes mail:

"Överfarten som kunde varit mycket dramatisk med all den vind vi hade, den gick helt utan missöden. Men när vi sedan skulle hem och vi hade så svaga vindar att järngenuan fick startas, då hände det grejer. Man kan med andra ord aldrig vara helt säker...."

Vi har haft en fantastisk helg trots strapatserna. Bente Oleander, Ingela Johansson och Qvinna Ombord kommittén skall ha stort tack.

Eva Bondestam skeppare på FRI

Med på bild Gunilla Pettersson/fotograf Eva Bondestam

Dela i sociala medier